Fru talman! En bra hälso- och sjukvård ska finnas oavsett var i landet man bor, om man är man eller kvinna eller vilken utbildning eller status man har. Så är det dess värre inte. Sjukvården är inte så jämlik som den borde vara. Det gäller att bo på rätt ställe, ha rätt utbildning och helst vara man om man blir sjuk.
En hel del av skillnaderna är berättigade. Men frågan är om alla skillnader beror på att vi bor i ett avlångt land.
Ett exempel på ojämlik vård är var kostnaderna för barnsjukvård ska ligga. Det ser också, som så mycket annat, olika ut i landet. Akutsjukvården kan kosta i en del landsting, medan den är gratis i andra. I en del landsting kostar det att gå till vårdcentral och jourläkare, vilket kan vara gratis i andra. Det är landstingets ekonomi, inte barnets behov, som avgör om det ska tas ut en avgift eller ej.
Miljöpartiet vill ha en samlad bild över hur det ser ut i de olika landstingen när det gäller barn och deras behov av sjukvård. Vi ser det som en fördel, naturligtvis framför allt för barnen, men också för landstingen, att veta hur det ser ut i de olika landstingen. Därför föreslår Miljöpartiet att Socialstyrelsen, eller annan lämplig aktör, får i uppdrag att se över hur avgiftssystemen inom sjukvård för barn skiftar mellan landstingen. En del av skillnaderna är befogade, men frågan är om alla skillnader är befogade med tanke på barnets bästa.
Fru talman! Ett annat område som Miljöpartiet har tagit upp gäller medicinsk abort. I abortlagen från 1974 står det: Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort eller avbryta havandeskap.
Denna lag är från den tid då abort alltid innebar ett kirurgiskt ingrepp. Så är det inte i dag. Det finns medicinsk abort som gäller före graviditetsvecka nio. Medicinsk abort innebär helt enkelt att kvinnan tar ett piller.
Frågan om att ändra i abortlagen har varit uppe tidigare, senast 2010. Anledningen till att det då blev avslag var att Socialstyrelsen gjorde bedömningen att detta redan i vissa fall är möjligt inom ramen för gällande författningar, naturligtvis förutsatt att det inte sker på bekostnad av patientsäkerheten. Det låter bra. Problemet är löst.
Men utskottet kommenterar inte det faktum att den gammalmodiga lagstiftningen kvarstår. Den är inte ändrad. Där står det att endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort. Det står alltså att det bara är en viss yrkeskår som har ansvaret för detta. Därför måste vi göra någonting.
Specialutbildade barnmorskor har till exempel rätt att förskriva p-piller. Det är också barnmorskor som man ofta har mest kontakt med när man ska göra en medicinsk abort.
Miljöpartiet anser att dessa specialutbildade barnmorskor också ska kunna ta ansvar för hela vårdprocessen när det gäller medicinska aborter, men naturligtvis inte när det gäller kirurgiska ingrepp. Vi menar att abortlagen behöver ändras så att denna möjlighet ges.
Jag står naturligtvis bakom Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 15.