Fru talman! Ulf Eriksson har frågat mig vad
regeringen tänker göra för att svensk lagstiftning
avseende icke vårdnadshavande förälders eller
annan nära anhörigs rätt till skolbesök respektive
umgänge med vardagskontakt skall vara i
överensstämmelse med barnkonventionens artikel
18.
Enligt artikel 18 i FN:s barnkonvention skall
konventionsstaterna göra sitt bästa för att
säkerställa erkännandet av principen att båda
föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnets
uppfostran och utveckling. Föräldrarna eller, i
förekommande fall, vårdnadshavaren har enligt
artikeln det främsta ansvaret för barnets uppfostran
och utveckling. För föräldrarna eller
vårdnadshavaren skall därvid barnets bästa komma
i främsta rummet. Konventionsstaterna åläggs att
ge lämpligt bistånd till föräldrar och
vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets
uppfostran. Konventionsstaterna skall därvid
säkerställa utvecklingen av institutioner,
inrättningar och serviceorgan för vård av barn.
Vidare skall konventionsstaterna vidta alla
lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn till
förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den
barnomsorg som barnet har rätt till.
Inför Sveriges ratificering av barnkonventionen
gjordes en grundlig genomgång av vår inhemska
lagstiftning i syfte att utröna om den stod i
överensstämmelse med konventionen (se prop.
1989/90:107). Vid den genomgången kunde man
konstatera att artikel 18 inte behövde föranleda
någon lagändring. Det har därefter inte inträffat
någonting som ger mig anledning att ifrågasätta den
bedömningen.