Fru talman! Som jag sade är det i första hand
vårdnadshavaren som bestämmer över barnet. Om
far- eller morföräldrar så att säga på den andra
sidan vill ha kontakt med barnet, får de i första
hand träffa en överenskommelse med
vårdnadshavaren. Om det visar sig att den
vårdnadshavande föräldern inte är så
tillmötesgående som man kan förvänta sig eller inte
utövar vårdnaden på det sätt som man kan förvänta
sig, har faktiskt umgängesföräldern en möjlighet
att få vårdnadshavarens beslut prövat av domstol.
Om någon annan än en umgängesförälder inte vill
nöja sig med vad vårdnadshavaren har beslutat,
kan inte denna anhöriga vända sig till domstol
direkt, utan får i så fall gå genom socialnämnden.
Barnkonventionen har alltså inte påverkat svensk
lagstiftning i det här avseendet. Man har ansett att
svensk lagstiftning på denna punkt överensstämmer
med barnkonventionen.