Herr talman! Jag har lärt mig i politiken att om man upprepar någonting tillräckligt länge blir det ofta en sanning. Jag tror, herr talman, att det citat som presenterades här - som jag också tycker är roligt - var en liten påbackning av min gode vän Mikael Odenberg på Moderaternas kansli för att göra det extra kryddigt. Men i övrigt stämmer det naturligtvis att vallöften ska hållas.
Jag tänkte förut att det är tur att man under de här 30 åren aldrig har blivit minister. Det kändes precis som om man satt på ett KU-förhör när jag satt här framför podiet. Det är ganska skönt att inte ha varit anklagad under de här åren.
Kolleger, herr talman och alla fantastiska människor som arbetar här i riksdagen! Jag har lärt mig att vi är roade av statistik i den här kammaren. Om jag skulle få lika mycket tid för varje år jag har varit i riksdagen som en votering tar här i andrakammarsalen får jag väl hålla på till klockan elva i kväll eller någonting, men det ska jag inte göra. Statistik är dock ganska intressant. Under de här 30 åren har jag haft, borträknat de kolleger som varit inne kortare tid, 1 295 kolleger från olika partier. Det är alltså flera riksdagar under den här perioden. Jag har tjänat under sex statsministrar.
Jag inser förstås att det är svårt att göra något slags sammanfattning av de här 30 åren, för det är ju inte säkert att alla begriper den. En del av er var inte ens födda när jag kom in i riksdagen. Andra gick i småskolan. Andra hade ingen tanke på att över huvud taget syssla med politik.
Det är klart att jag inte minns alla dessa 1 295 kolleger. Det är ju så här i livet att det finns två sorters människor. Det finns de man glömmer och de man minns.
Jag kommer ihåg en riksdagsman som sent en kväll när vi höll till vid Sergels torg begärde en replik. På den tiden höll vi ju på ganska sent på nätterna. Jag begrep inte vad det fanns för anledning för honom att begära replik, för han sade ju ingenting. Förklaringen kom senare när jag frågade honom varför han begärde replik. Jo, det visade sig att han hade glömt sina tofflor i talarstolen.
(Applåder)
Herr talman! Kolleger! Som jag sade finns det två sorters människor. Det finns de man glömmer och de man minns.
Man har ju lyssnat på många debatter under de här åren. Ibland kan det bli fel fast man menar att det ska bli rätt. Under något av de borgerliga regeringsåren var det en intensiv trafikpolitisk debatt i riksdagen. En socialdemokrat höll ett engagerat tal som han avslutade på följande sätt: Ni i den borgerliga regeringen har inga visioner. Ni har ingen politik. Ni har inga ambitioner. Nej, det är precis tvärsom!
Det finns två sorters människor. Det finns de man glömmer och de man minns.
Vi hade en minoritetsregering en gång i tiden under Ola Ullstens ledning. Då skulle man införa ett husläkarsystem. En dåvarande folkpartist som sedermera bytte parti var också en flitig skribent och hade inför debatten i en av Stockholms morgontidningar skrivit en debattartikel där han beskrev utskottet som en enda stor hönsgård därför att det var så rörigt. Då gjorde en av de skickligaste talare som jag minns från denna riksdag, framlidne Nils Carlshamre från Kungälv, följande inlägg: Såtillvida kan Per Gahrton ha rätt i att man kan beskriva utskottet som en enda stor hönsgård därför att i varje hönsgård måste det finnas en ungtupp som gal högre än potensen tillåter.
Då kan ni räkna ut vem som vann den debatten.
Kära kolleger och medarbetare! Vi är alla olika individer. En del pratar mycket, en del pratar länge, en del säger ingenting och andra säger mycket. Jag vet dock att vi behöver varandra, både i fred och i strid, för att få en levande debatt.
Tage Danielsson, denne briljante man, har beskrivit detta på följande sätt:
En droppe droppad i livets älv har ingen kraft att flyta själv Det ställs ett krav på varje droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!
En trevlig sommar, kära kolleger, önskar jag er alla - talman, ledamöter och personal. Tack ska ni ha!
(Applåder)