Ärade ledamöter! Inte bara ett riksmöte utan en hel mandatperiod lider nu mot sitt slut. Och det är dags att summera.
Statistiken visar på fyra hektiska år. Regeringen och partierna i regeringsunderlaget har givetvis bidragit till en betydande del av ärendemängden. Under mandatperioden har det inkommit 724 propositioner och skrivelser. Det är nästan 100 fler än förra mandatperioden. Toppen nåddes i mars i år, vilket ledde till en mycket hög arbetsbelastning under senare delen av våren.
Riksdagens viktiga arbete med att kontrollera hur regeringen och myndigheterna sköter sitt arbete har också gått på högvarv. Hittills har ledamöterna ställt 2 135 interpellationer, vilket är 400 fler än förra mandatperioden. 6 982 skriftliga frågor har lämnats in, en ökning med ca 1 600.
Vi har hållit 90 särskilt anordnade debatter, vilket är en fördubbling jämfört med förra mandatperioden.
Vi har således haft ovanligt många plenitimmar i kammaren. Undersökningar tyder annars på att den enskilde riksdagsledamoten spenderar allt mindre tid i kammaren. En del av denna tid läggs säkert på utskottsarbetet, bland annat som en följd av de alltfler öppna utfrågningarna. Dessutom ägnar vi mer tid åt direkta kontakter med medborgare och organisationer - åt att driva opinion och att lyssna till opinionen.
Formerna och villkoren för politiken förändras i takt med utvecklingen i samhället. Om vi bejakar förändringarna har vi större möjligheter att föra den dialog med väljarna som vi eftersträvar. Och en bra dialog stärker förtroendet.
När jag tillträdde som talman uttryckte jag en förhoppning om att vi tillsammans skulle kunna fördjupa och vitalisera riksdagens arbete, främja insynen, öka öppenheten.
Jag vill rikta en varm uppskattning till er alla för ett konstruktivt samarbete om detta.
När det gäller kammarens arbete har ambitionen varit tydligare och rappare debatter. Det är angeläget inte minst med tanke på att allmänheten alltmer följer arbetet i kammaren via tv och webben. I den andan har vi också infört en ny form för ärendedebatter. Vi har infört statsministerns frågestund, och vi har infört den allmänna debattimmen. Med höstens förändrade plenisal skapar vi en ny ram för vitalare debatter. Här kan erfarenheterna av dessa två sista veckor här i andrakammarsalen komma till nytta.
Ambitionen har också varit att främja riksdagens roll och ställning. Det var en av utgångspunkterna för Riksdagskommitténs arbete, vars förslag nu till en del klubbats igenom av riksdagen. I vissa delar krävs att riksdagen ånyo fattar beslut i höst.
Bland annat genomför riksdagen nu den största förändringen av arbetsfördelningen mellan utskotten sedan enkammarriksdagen infördes. Riksdagen får ett civilutskott som ersätter bostads- och lagutskotten. Jag vill rikta ett särskilt tack till ledamöter och tjänstemän i dessa båda utskott för ett gediget arbete med komplexa och för medborgarna viktiga, vardagsnära frågor. Era kunskaper och erfarenheter är mycket värdefulla i uppbyggnaden av det nya utskottet.
Riksdagen tar ytterligare steg för att förenkla motionshanteringen - även om jag anser att vi behöver göra mer. Under mandatperioden har det väckts 16 517 motioner. Det är en ökning med ungefär 3 000 jämfört med förra mandatperioden. Det har inneburit en mycket hård arbetsbelastning, men det bestående avtrycket i riksdagens beslutsfattande är trots allt litet.
Vad gäller Europeiska unionen förändrar vi formerna för arbetet så att riksdagen kommer in tidigare och bredare i beslutsprocesserna. Målet är att öka den demokratiska insynen och bidra till att minska klyftan mellan EU och folket. Av samma skäl ökar samarbetet mellan de nationella parlamenten i Europeiska unionen. Betoning ligger på kontakter mellan utskotten i gemensamma aktuella frågor.
Vi har arbetat tillsammans för att stärka jämställdheten i riksdagen. Många kvinnliga ledamöter har upplevt att de inte kan utföra sitt förtroendeuppdrag på samma villkor som oss män. Riksdagsstyrelsens 15 punkter för ökad jämställdhet är ett viktigt led i att komma till rätta med detta.
Kära kolleger! Det har varit en dramatisk mandatperiod. Vårt land har upplevt flera svåra påfrestningar: mordet på utrikesminister Anna Lindh, tsunamikatastrofen och parallellt stormen Gudrun. Vi har upplevt chock och bestörtning. Riksdagen har stått inför - och lyckats hantera - stora utmaningar.
Mordet på en av våra främsta och mest exponerade politiker ledde till en diskussion om politikers villkor i vårt öppna samhälle. Flera här i kammaren, liksom många förtroendevalda i kommuner och landsting, har blivit utsatta för trakasserier och hot. Det är en mycket oroande utveckling, som också har tvingat oss att skärpa säkerheten i och kring vår riksdag.
För er som ställer upp till omval väntar nu en intensiv valrörelse. Vi möter väljarna i en tid av misstro för politiker och partier och ett vikande deltagande i den representativa demokratin. Det är en gemensam uppgift att bryta denna utveckling. Vi företräder visserligen olika partier och ståndpunkter, men vi är alla bärare av den representativa demokratin.
Ärade ledamöter! Ett rekordstort antal ledamöter - 96 stycken! - lämnar nu riksdagen. 96!
Flera av er har ställt era krafter till riksdagens och svenska folkets förfogande under mer än två decennier, andra under kortare tid. En del av er lämnar nu politiken helt och hållet, andra söker väljarnas förtroende för andra politiska uppdrag. En del av er går i pension, andra återvänder till sitt gamla yrke och några sätter sig på skolbänken.
Tillsammans lämnar ni nu något som många anser är det finaste uppdrag man kan ha: förtroendeuppdraget som folkets representanter valda i fria och allmänna val. Tillsammans har ni bidragit med engagemang, kunskap och stora arbetsinsatser i demokratins tjänst och för vårt lands utveckling.
Jag vill tacka er alla och önskar att det fanns tid att göra det med några personliga ord till var och en. Men eftersom jag vet att flyg och tåg väntar på att ta er hem till era hemorter och familjer - och det är lördag! - måste jag inskränka mig till att endast räkna upp flertalet av er. Men det vore trevligt om ni ställer er upp när ni hör ert namn.
De ledamöter som nu lämnar riksdagen efter minst en valperiod får som minnesgåva en litografi av konstnären Göran Gidestam. Det är ett synbart tack för insatserna i riksdagen.
Tolv ledamöter har tillhört riksdagen innevarande mandatperiod:
Karin Thorborg, Gustav Fridolin, Axel Darvik, Marie Wahlgren, Mona Jönsson, Olle Sandahl, Sermin Özürküt, Anders Wiklund, Carl-Axel Roslund, Sören Wibe, Inger Nordlander och Anna Lindgren.
Christer Erlandson lämnar nu riksdagen efter många ersättarperioder.
Sex ledamöter har suttit i riksdagen i mellan fem och sju år:
Lotta Hedström, Sven Brus, Anders Bengtsson, Carl-Erik Skårman, Åsa Domeij och Claes Roxbergh.
18 ledamöter har tillhört riksdagen i ungefär åtta år:
Stefan Hagfeldt, Rolf Olsson, Lennart Kollmats, Johnny Gylling, Lars Ångström, Sten Lundström, Berit Jóhannesson, Kjell-Erik Karlsson, Göran Norlander, Runar Patriksson, Viviann Gerdin, Per-Olof Svensson, Britt-Marie Lindkvist, Erling Wälivaara, Yvonne Ångström, Henrik Westman, Lennart Gustavsson och Anita Sidén.
Fyra ledamöter har tillhört riksdagen i mellan nio och elva år:
Birgitta Ahlqvist, Cinnika Beiming, Kerstin Kristiansson Karlstedt och Elizabeth Nyström.
Så många som 30 ledamöter har tillhört riksdagen i ungefär tolv år:
Pär Axel Sahlberg, Eva Arvidsson, Mariann Ytterberg, Annika Nilsson, Yvonne Ruwaida, Ann-Marie Fagerström, Owe Hellberg, Ulla Wester, Per Rosengren, Conny Öhman, Agneta Ringman, Paavo Vallius, Sonja Fransson, Nils-Erik Söderqvist, Lennart Beijer, Barbro Hietala Nordlund, Majléne Westerlund Panke, Lennart Klockare, Barbro Feltzing, Nils-Göran Holmqvist, Ulla Hoffmann, Britt-Marie Danestig, Ola Rask, Rigmor Stenmark, Lilian Virgin, Maud Ekendahl, Tomas Högström, Kerstin Heinemann, Ingrid Burman och Mona Berglund Nilsson.
Nio ledamöter har tillhört riksdagen i mellan 13 och 15 år:
Nils Fredrik Aurelius, Rune Berglund, Per Erik Granström, Martin Nilsson, Henrik S Järrel, Tuve Skånberg, Carin Lundberg, Birgitta Carlsson och Patrik Norinder.
Fem ledamöter har tillhört riksdagen i ungefär 18 år:
Gabriel Romanus, Anita Jönsson, Lars Bäckström, Erling Bager och Kjell Nordström.
Elva ledamöter har tillhört riksdagen i mer än 20 år. Er vill jag tacka var och en med några personliga ord.
Fem av er kom in det dramatiska riksdagsåret 1985/86 som präglades av mordet på Olof Palme och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.
Marianne Carlström har bland annat varit vice ordförande i lagutskottet samt ledamot i EU-nämnden och Nordiska rådets svenska delegation.
Jämställdhet, boende, djurskydd och inte minst konsumentpolitik är frågor som har legat henne varmt om hjärtat. Det är därför inte förvånande att hon både inledde och avslutade sin tid i riksdagen med inlägg inom det sistnämnda området. I sitt första anförande tyckte hon att eleverna skulle få en mer praktisk och verklighetsnära undervisning i konsumentkunskap. På DN debatt i våras konstaterade hon tillsammans med jordbruksministern att alltför många kommuner skär ned på konsumentvägledningen.
Miljö- och biståndsfrågor har varit Berndt Ekholms hjärtefrågor i politiken. Han har varit pådrivande för en restriktiv alkoholpolitik och för en generösare flyktingpolitik inom EU.
Berndt Ekholm är en av dem som personifierar riksdagens internationalisering. Han har tillhört utrikesutskottet sedan 1994. De senaste åren har Berndt Ekholm varit ordförande för den interparlamentariska unionens, IPU:s, svenska delegation, ordförande för Riksdagens utrikespolitiska klubb och ordförande för det svenska nätverket Globe Europe. En av hans sista stora insatser i riksdagen var arbetet med betänkandet UU8,
Vår relation till den muslimska världen i EU:s grannskapsområde
.
Även värmlänningen Jarl Lander kom in i riksdagen 1985, som statsrådsersättare för Roine Carlsson. Han har under denna långa tid varit trafikutskottet trogen, bland annat som dess ordförande, och har också huvudsakligen arbetat med kommunikationsfrågor. Det första anförandet handlade till exempel om ändringar i körkortslagen, den första motionen om en regionalt differentierad bensinskatt. Jarl Lander har också tagit ett stort ansvar som kvittningsman. Sist men inte minst är han precis som jag en stor järnvägs- och tågfantast!
Reynoldh Furustrand har varit ledamot i den socialdemokratiska riksdagsgruppens arbetsutskott, mångårig ledamot i näringsutskottet och ledamot i Nordiska rådet. Han har framför allt arbetat med handelspolitik.
Vissa minns kanske Reynoldh Furustrand när han med sin slogan "Hela Europa ska kunna säga Rääjjnååld" drog ut på turné 1995 för att genom en intensiv personvalskampanj försöka komma in i Europaparlamentet. Nu räckte inte de 16 000 kryssen, men han fick i alla fall åtta lärorika månader som EU-parlamentariker, en period som han själv säger har påverkat honom starkt.
Arne Kjörnsberg är uppvuxen i vad han själv kallar ett "vänsterhem", vilket har präglat hans politiska grundsyn. Hur man på bästa sätt ska använda den ekonomiska politiken för att uppnå större rättvisa har varit en drivkraft i hans arbete. Han lär ha en lapp i skrivbordslådan där det står: Glöm aldrig att ekonomisk politik och skattepolitik inte har ett värde i sig! Det är bara ett medel för att kunna göra det man vill.
På mer än ett sätt har han gått i Gunnar Strängs fotspår. Liksom sin föregångare på Älvsborgslistan har han varit ordförande i både finans- och skatteutskottet och har även cyklat omkring i Sverige och bedrivit politiskt kampanjarbete.
Göran Magnusson kom in i riksdagen 1985 och har suttit i flera utskott under åren. Sedan 1998 har han varit vice ordförande i konstitutionsutskottet. Inte minst under de uppmärksammade tsunamiförhören fick han nytta av sin långa erfarenhet, gedigna sakkunskap och stora integritet. Han har gjort sig känd för sitt lugn och precisa ordval, men medarbetare kan berätta att han även har ett friskt humör och
mycket
temperament.
Göran Magnusson har ett stort intresse för Europasamarbetet, dock med en klar förmåga att sätta gränser när han tycker att unionen tar för sig för mycket. Frågan om mänskliga rättigheter har också engagerat honom, och han har varit både ledamot och ordförande i Europarådets svenska delegation.
Vi har två ledamöter som suttit i riksdagen i 24 år eller sju mandatperioder. Vi minns riksdagsåret 1982/83 bland annat för att riksdagen lämnade Sergels torg och flyttade åter till Helgeandsholmen.
Havet, skärgården och båtlivet betyder mycket för blekingebon Christer Skoog. Det är därför helt följdriktigt att hans första motion handlade om prisregleringsavgifter på ål och lax och att den första frågan till jordbruksministern gällde svenskt fiske i Östersjön. Christer är också djupt engagerad i hemorten Sölvesborgs kulturarv med anknytning till båtar.
I riksdagen har Christer Skoog främst engagerat sig i frågor som gällt arbetsmarknad, regional tillväxt, Europa samt försvars- och säkerhetsfrågor. Han har suttit i flera utskott, senast som ledamot i arbetsmarknadsutskottet och suppleant i försvarsutskottet.
Agne Hansson har själv beskrivit hur annorlunda det var i riksdagen 1982 jämfört med i dag. Exempelvis fanns det ju ännu inte datorer - exempelvis. Motionerna skrev han för hand med blyertspenna och lämnade sedan över dem till sin sekreterare för renskrivning. Det var således inte särskilt populärt att ändra i en motion i efterhand på den tiden.
Under sina år i riksdagen har Agne Hansson bland annat hunnit med att vara gruppledare i Centerpartiets riksdagsgrupp, ledamot i trafikutskottet, bostadsutskottet och lagutskottet. I de två sistnämnda har han även varit ordförande.
De senaste åren har Agne Hansson suttit i utrikesutskottet. Han har varit särskilt pådrivande i internationella miljöfrågor, det nordiska samarbetet och frågor kring Östersjöns framtid. Mänskliga rättigheter och hiv/aids är andra frågor som har engagerat honom.
Vi har två ledamöter som har suttit i riksdagen i 27 år och som alltså kom in 1979. Riksdagsvalet det året resulterade i en borgerlig valseger med ett mandats övervikt. Thorbjörn Fälldin utsågs till statsminister för andra gången och Ingemund Bengtsson till talman. Det var ett tufft arbetsår med många tunga frågor på dagordningen, till exempel folkomröstningen om kärnkraften.
Anders G Högmark lockades till politiken av högerns ungdomsförbunds klara Europaengagemang. Hans starka internationella intresse har fortsatt, och han är nu sedan några år vice ordförande i Europarådets svenska delegation.
Men det är kanske framför allt inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken som Anders G Högmark har varit drivande. Han har kommit och gått men alltid återvänt till arbetsmarknadsutskottet. Han har själv en bakgrund som småföretagskonsult i det entreprenörstäta Småland och känner därför väl till företagens villkor.
I kammaren har Anders G Högmark varit en skicklig debattör och utanför kammaren en uppskattad historieberättare, ofta med ett hisnande bildspråk.
Anita Johansson halkade enligt egen utsago in i riksdagen under den dramatiska valnatten 1979 med hjälp av några hundra röster: "Jag var inne i riksdagen klockan två, ute halv tre, inne halv fyra, ute en sväng igen." När hon väl kommit in hade hon tänkt sig att arbeta med sjukvårdsfrågor på grund av sin bakgrund som undersköterska, men placerades som en av få kvinnor i skatteutskottet och försvarsutskottet. Sedan blev det 20 år i skatteutskottet.
Anita Johansson brinner också för det nordiska samarbetet. Hon har varit verksam i Nordiska rådets svenska delegation sedan 1985 och är nu dess vice ordförande.
Riksdagens ålderspresident Lennart Nilsson kom in i riksdagen 1976. Det är samma år som Thorbjörn Fälldin blev statsminister, kommunal- och landstingslagarna ersattes av en enhetlig kommunallag och vi fick en ny semesterlag som innebar att ledigheten förlängdes från fyra till fem veckor.
Lennart Nilsson har varit ledamot i flera utskott, framför allt i bostadsutskottet under 20 år där han även varit vice ordförande. Och just bostadsfrågorna har engagerat honom mycket. Han vill se en bostadspolitik där alla har råd med sitt boende, inte minst de unga. Sedan 2002 har Lennart Nilsson varit ledamot i justitieutskottet.
Nu när valrörelsen stundar kanske några ord från Lennart Nilsson som flitigt citerats kan komma väl till pass: "Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss".
(Applåder)
Jag vill med blommor på hela riksdagens vägnar tacka Lennart för hans hängivna och långa tjänst för folkstyret och önska honom lycka till i framtiden.
(Applåder)
Kära ledamöter! Jag vill tacka de vice talmännen Per Westerberg, Kerstin Heinemann och Helena Höij för det utomordentligt goda samarbete och goda kamratskap vi har haft under hela mandatperioden. Det har varit en fröjd att leda denna samstämda och humorfriska kvartett. Jag vill särskilt rikta några ord till Kerstin Heinemann som nu lämnar riksdagen efter tolv år.
Kerstin Heinemann har varit politiskt aktiv i över 40 år. I riksdagen har hon tillhört socialutskottet. Sjuk- och hälsovård, äldreomsorg och handikappfrågor är några av de områden som legat henne varmt om hjärtat. Hon har under hela sitt liv varit aktiv i kampen för ökad jämställdhet. Kerstin Heinemann har som andre vice talman varit ett stort stöd och en inspirationskälla i förändringsarbetet. I diskussioner uttrycker hon sig ofta kort men rakt och tydligt. Kerstin Heinemann är en riktig arbetsmyra som tagit många av de sena kvällspassen i kammaren.
Låt mig få överlämna blommor med ett hjärtligt tack för dina insatser!
Jag vill nu tacka kvittningsmännen. Det finns många psykologiskt svåra uppdrag i riksdagen, och ni har ett av dem. Den nuvarande partipolitiska situationen har inte gjort det lättare.
Flera komplicerade frågor har legat på riksdagsstyrelsens bord under mandatperioden, bland annat ersättningsfrågor och de nya säkerhetsreglerna. Ledamöterna har lagt ned ett stort arbete på att bidra till en effektiv ledning av riksdagsförvaltningen. Tack, riksdagsstyrelsen, för gott samarbete!
Tack också till gruppledarna, som engagerat och konstruktivt tagit sig an många problem och frågeställningar som har måst lösas, inte minst inom ramen för Riksdagskommitténs arbete. Samarbetet bygger på att vi gemensamt och trots ibland olika uppfattningar strävar efter lösningar som är bra för riksdagen som helhet. Jag vill särskilt tacka Lars Bäckström, som nu lämnar riksdagen efter 18 år.
Lars Bäckström har i kammaren gjort sig känd som en god och skicklig debattör, med ständigt nya underfundigheter på gång. Detta har han visat prov på också i gruppledarkretsen och i riksdagsstyrelsen, vilket bidragit till den goda stämningen i dessa forum. Lars Bäckström har en förmåga att hitta nya perspektiv och vinklar på olika, jag kan nästan säga alla, frågeställningar. Han är en resonerande och samarbetsinriktad person. Annars är ju ekonomisk politik det som främst sysselsatt Lars Bäckström genom åren. Sitt första anförande i riksdagens talarstol inledde han självfallet med ett citat, hämtat ur Internationalen: "Vi under skatter digna ner."
Jag vill också tacka ordförandekonferensen för alltmer utvecklade fruktbara diskussioner, engagemang och ett gott samarbetsklimat under mandatperioden. Här vill jag särskilt nämna de ordförande som avgår i och med höstens val: Arne Kjörnsberg, finansutskottet, Lennart Kollmats, kulturutskottet, Ingrid Burman, socialutskottet och Claes Roxbergh, trafikutskottet.
Slutligen, ärade kolleger, vill jag uttrycka min och ledamöternas stora uppskattning för vår kammarsekreterare, riksdagsdirektören Anders Forsberg och all personal i riksdagsförvaltningen - på kammarkansliet, utskottskanslierna, internationella kansliet, administrativa kontoret och kansliet för informations- och kunskapsförsörjning. Tack för ert idoga, engagerade arbete med att riksdagen som institution ska fungera på bästa sätt, och tack för era ansträngningar att underlätta för oss ledamöter i det dagliga arbetet!
(Applåder)