Fru talman! Karin Granbom pratar mycket och stort om satsningar på miljöteknik som regeringen har gjort. Jag tycker att det i sammanhanget också är intressant att tala om varifrån man tog pengarna för att göra satsningarna. Regeringen tar tyvärr med den ena handen och ger med den andra. Man kan skryta med det man ger, men man kanske också ska tala om vad man tar.
Samtidigt som man gjorde de satsningar som Karin Granbom pratade om minskade man kraftigt satsningarna på till exempel biologisk mångfald. Man har tagit bort stödet för solenergiinvesteringar i offentliga byggnader och för energieffektivisering. Man har tagit bort stödet för installation av effektiva fönster och biobränsle i småhus och så vidare. Det finns många exempel.
Att ta med ena handen från miljötekniksektorn och ge bidrag med den andra handen kanske inte är en så stor reform som man får det att låta när man står och räknar upp miljonbelopp i talarstolen.
Ur den synvinkeln skulle det vara intressant att höra Karin Granboms synpunkter på detta. Om nu regeringen gör så mycket för att skärpa och hjälpa miljötekniken, vad tror Karin Granbom att det beror på att viljan hos svenska riskkapitalister att investera i miljötekniksektorn är så oerhört mycket mindre än den är i många andra länder? Den minskar till och med år från år; man har mindre investeringar i miljöteknik än man hade året innan. Om det nu var en så kraftfull satsning borde riskkapitalisterna rimligtvis ha uppfattat signalen. Men det har de uppenbarligen inte gjort. Svenska investeringar i miljötekniksektorn från riskkapitalet ligger långt under vad de gör i många andra länder. Vad tror Karin Granbom att det beror på?