Fru talman! Ibland får man intrycket att man från oppositionens sida vill vränga till verkligheten lite värre än vad den är för att argumenten ska kunna hänga ihop.
Allemansrätten är unik för Sverige. Det är en lång tradition, och vi har att fortsätta att värna allemansrättens fortlevande. Men allemansrätten liksom många andra företeelser, lagar och förordningar är också någonting som understundom behöver sättas under omprövning.
Förhållningssättet är att en ägare av mark inte ska ta sitt ansvar och att det skulle gå stick i stäv med allemansrätten. Jag tror snarare att det om någon är ägaren som har anledning att värna denna natur och miljö. Det är ofta känslig miljö som ligger i anslutning till vattenområden.
Man menar att en ägare skulle vara mindre angelägen att värna detta. Jag tror tvärtom. Om det är någonting som verkligen engagerar är det just ägande. Ägande förpliktigar. Det har vi diskuterat här inte minst när vi tidigare talat om statens ägande.
Allt ägande förpliktigar. Därmed följer ett ansvar. Jag tror att allemansrätten i kombination med markägarens ansvar är en väldigt god fördel och en viktig ingrediens för att kunna ge upphov till en utökad marknad för svensk naturturism.
Låt oss se ägandet och allemansrätten hand i hand. Det kan vara en styrka. Allemansrätten ensam kan också emellanåt vara anledning till att vi tittar över och förbättrar.