Herr talman! Tack till Karin Rågsjö för en uppsjö av olika frågor kring det vi i dag debatterar! Först och främst vill jag förtydliga att jag i mitt anförande inte sa att vi är otroligt väl förberedda för kriser. Vi behöver tvärtom tydligt och kraftfullt redan nu börja förbereda oss för kriser.
Det är alltså inte så att den svenska krisberedskapen i alla delar är god. Det finns skäl för tydliga prioriteringar på det här området och för ett stort arbete, men med det sagt är min bild att det precis som Karin Rågsjö säger finns en viss beredskap hos befolkningen. Den har ökat de senaste veckorna, men mer behöver göras.
När det gäller bristen på läkemedel är det en flerbottnad kris. Det handlar bland annat om störningar i leveranskedjan och värdenätverken globalt efter pandemin. Det är ju inte så att vi i Sverige har hela produktionen här och kan påverka, utan det handlar mycket om att andra länder ska komma i kapp. Vi behöver också se till att frihandeln fungerar. Därutöver är den svaga kronkursen ett problem, och på området godkännande av nya läkemedel ser vi att det finns mer att göra.
I det korta perspektivet är det ändå värt att notera att TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, aktivt jobbar med frågan och genomför vissa prisjusteringar just för att läkemedel inte enbart ska finnas restanmälda. De ska finnas på hyllan. Det är på hyllan och i händerna på patienter som de gör nytta, och här pågår ett arbete på myndighetsnivå.