Herr talman! Regeringen har styrt landet i sju år nu. Under den tiden har antalet långtidsarbetslösa nästan tredubblats. Arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå, och ungdomsarbetslösheten är högre än i de flesta andra jämförbara länder. Den politik som har förts har inte gett de resultat som regeringen har hoppats på.
I och för sig är det åtgärder som Anders Borg har vidtagit i teorin. I de teoretiska ekonomiska och nationalekonomiska böckerna ger sådant här jobb, men i praktiken och i verkligheten har det visat sig inte fungera. Men det låter bra.
Utsikterna ser inte bättre ut. De flesta prognosmakare är överens om att det kommer att dröja ytterligare tre fyra år innan arbetslösheten är tillbaka på samma nivå som när regeringen tog över - som den dåvarande oppositionen kallade massarbetslöshet.
Låt oss vara överens om följande: Regeringens politik har inte fungerat. Andra insatser kommer att krävas för att arbetslösheten ska gå ned på en nivå som vi finner acceptabel.
Därför har jag ställt två enkla frågor: Vad avser finansministern att göra för att stabiliseringspolitiken ska fungera? Vad avser finansministern att göra för att sänka arbetslösheten?
Nu har finansministern lämnat ett allmänt hållet svar på dessa frågor. Ett är mycket tydligt: Regeringen avser inte att ändra politiken. Lagt kort ligger.
Det är mer av samma som inte har fungerat: mer skattesänkningar, mer privatiseringar och mer av samma nedskärningar i socialförsäkringarna. Men det fungerar ju inte.
Finansministern har vid några tillfällen föraktfullt påstått att arbetslösheten är frivillig, att de som är arbetslösa är det för att de är lata. Han påstår också att om vi skulle höja taket i a-kassan skulle 30 000 av dem som jobbar i dag gå hem. Jag tycker att det är mycket föraktfullt att se ned på de arbetslösa på det sättet, att inte tro dem på det viset.
Det är samma sak med de sjuka. Regeringen tror inte på de sjuka utan sätter upp regler som vid en viss tidsgräns säger: Nu är du frisk. Vi litar inte på att du är sjuk. Du måste gå tillbaka till jobbet, annars måste du gå på socialbidrag.
När jag pratar om stabiliseringspolitik menar jag att man måste ha andras förtroende. Anders Borg har högt förtroende, det vet jag, men det är från dem som jobbar. De unga som står utanför jobben har inte förtroende för Anders Borg.
De arbetslösa, de sjuka och pensionärerna har ledsnat. De vill se en annan politik; de vill se en politik som fungerar och som ser till hela samhället.
Jag återupprepar min fråga som finansministern inte har svarat på: Vad avser finansministern att göra för att sänka arbetslösheten? Säg nu inte mer av samma misslyckade politik!