Herr talman! Jag vill först säga att jag på ort och
ställe har kunnat studera förhållandena. Inte minst
har jag talat med dem som deltar i den här
verksamheten och som har lång erfarenhet. I den
svenska Bosnienbataljonen finns ett stort antal
personer som i ledande befattningar eller som
vanliga FN-soldater har tjänstgjort vid andra
operationer i flera fall vid ett stort antal tillfällen.
Dessa personer har gemensamt förklarat att den
modell som vi har valt är den bästa som man kan ha
med tanke på den situation som råder. Det går inte
att i förväg förutse alla de problem som kan uppstå.
Men det är naturligtvis väldigt viktigt att man noga
följer upp de erfarenheter som man gör av den här
typen av operationer och inte tvekar att dra
slutsatser av dessa genom att t.ex. förändra den
inriktning som finns. Det är exakt vad som sker just
nu.
Min bestämda uppfattning är att vi ligger bra till.
En del av de uppgifter som har förekommit i
massmedierna om hur saker och ting har hanterats
är icke korrekta. Jag kan för kammarens ledamöter
påpeka att det förekom tidningsuppgifter om att en
svensk FN-soldat som hade blivit skadad icke hade
fått besök av någon militär person. I själva verket
hade överbefälhavaren besökt honom redan när
han låg på militärsjukhuset i Tuzla. På det här
området förekommer en hel del tyckande. Jag är
inte beredd att utan vidare ändra de rutiner som
finns. Jag kan lova att vi skall följa upp det hela
mycket noga. Jag är inte bunden av den
uppföljningstid som nu har nämnts.