Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.
Inom Europas gränser på det forna Jugoslaviens
territorium utspelas ett inbördeskrig som i fråga om
grymhet knappast har överträffats i modern tid.
Massaker på civilbefolkningen, organiserade
massvåldtäkter och dödande av barn är inslag i
krigets vardag. Somliga talar t.o.m om att vi
bevittnar ett folkmord.
Jag utgår ifrån att Anders Björck som ansvarigt
statsråd tar sina förpliktelser att hjälpa
hemvändande FN-soldater på mycket stort allvar.
Naturligtvis uppskattar jag det som redan har
åstadkommits. Men varför finns det inga
vetenskapliga undersökningar om FN-soldaternas
psykiska problem? Vi vet att FN-soldater har
begått självmord under tjänstgöring, men vi vet
alltför litet om hur de skall inlemmas i sina civila liv
och hur de mår psykiskt. Att en vetenskaplig
undersökning görs om urvalskriterierna för
uttagning av trupp är inte till fyllest.
Några dagars observation efter hemskomsten av
hur svenska soldater påverkats under sin
tjänstgöring är otillräckligt. Sedan slussas
soldaterna vidare, och kamratkontakter förutsätts
läka de psykiska såren. Detta är att ta alldeles för
lätt på saken. Man vet att psykiska problem,
missbruksproblem och en benägenhet att begå
våldshandlingar kan uppträda med lång
tidsförskjutning, efter fem, kanske tio år. De f.d
soldaterna borde därför stå under observation
under en avsevärt längre tid, alltså mer än under ett
år -- ett år är i varje fall en framflyttning av
positionerna.
Jag är glad över att Anders Björck håller dörren
öppen för att ytterligare åtgärder kan behöva
vidtas. Jag vill fråga om uppföljningstiden i
framtiden kan utsträckas till att bli längre än ett år.
Jag vill också fråga om statsrådet kommer att
initiera några vetenskapliga undersökningar om
soldaternas psykiska problem.