Herr talman! För första gången behandlar riksda-
gen en skrivelse från regeringen om verksamheten i
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa,
OSSE.
Redogörelsen avser i huvudsak verksamheten år
1994, men i skrivelsen görs även en historisk tillba-
kablick. En framåtsyftande analys om OSSE:s säker-
hetspolitiska roll i Europa är också inkluderad i den
här skrivelsen.
Utskottet välkomnar regeringens initiativ att på
det här sättet synliggöra verksamheten inom OSSE.
Vi har från riksdagen, särskilt från Parlamentari-
kerdelegationen, framfört önskemål om just en sådan
här redovisning och utgår från att regeringen även
fortsättningsvis årligen återkommer till riksdagen med
en skrivelse om verksamheten inom OSSE.
Det är i år 20 år sedan toppmötet i Helsingfors, då
34 europeiska och nordamerikanska statschefer under-
tecknade slutakten från Konferensen om säkerhet och
samarbete i Europa. Det innebar att samtliga länder i
Europa - utom Albanien - samt USA och Kanada,
som också deltog, godkände den överenskommelse
som var grunden för ESK. Det viktigaste från slutdo-
kumentet är förmodligen att man här klart markerade
att principen om mänskliga rättigheter inte enbart är
ett lands interna angelägenheter.
Tio år senare var Stockholm värd för den stora
konferens som inledde en ny fas för ESK. Nedrust-
ningsfrågorna stod då på dagordningen.
År 1990 lades grunden för det nya ESK i samband
med att Parisstadgan antogs. Den innebar ett erkän-
nande av en värdegemenskap kring demokratins och
rättsstatens ideal och kring respekten för de mänskliga
rättigheterna.
ESK byggde successivt upp instrument för kon-
flikthantering. Dessa skulle ge ESK möjlighet att
agera på alla stadier av en konflikt; från tidig förvar-
ning via konfliktförebyggande åtgärder, konflikthan-
tering och fredsbevarande insatser till deltagande i ett
återuppbyggnadsskede.
Vid toppmötet i Budapest i december förra året
övergick ESK slutligen från att vara en diplomatkon-
ferens till att vara en internationell organisation. För
närvarande består medlemskretsen av 52 medlemssta-
ter - exklusive f.d. Jugoslavien som är suspenderat.
OSSE har i dag missioner och är direkt engagerat
och representerat på Balkan och i Baltikum samt i
Moldova, Ukraina, Georgien, Nagorno-Karabach och
Tadjikistan.
Fram till juni 1993 fanns även ESK i Kosovo, i
Sandjak och Vojvodina. Men Belgradregeringen
vägrade fortsatt närvaro. Nu planerar man också en
mission i Tjetjenien.
OSSE har ett fast sekretariat i Wien, och i Wars-
zawa har man ett kontor för frågor som rör demokrati
och mänskliga rättigheter. Minoritetskommissarien,
som arbetar med nationella minoriteters rättigheter,
har sitt säte i Haag.
OSSE är en av flera aktörer på den säkerhetspoli-
tiska arenan. De komparativa fördelar som känne-
tecknar OSSE är framför allt att organisationen omfat-
tar samtliga europeiska stater, de nya nationer som
tidigare fanns inom Sovjetunionen samt USA och
Kanada. OSSE utgör alltså ett forum där alla finns
med.
Budapestmötet i december 1994 bekräftade också
att OSSE är den övergripande säkerhetsorganisatio-
nen i Europa.
Beslutsordningen inom OSSE utgår från konsen-
susprincipen. Denna princip har luckrats upp något
och innebär nu att man tillämpar konsensus minus 1. I
en sådan beslutsordning finns det naturligtvis både
fördelar och nackdelar. Den stora fördelen och vins-
ten är naturligtvis samförståndet i sig, att man genom
kompromissen når fram till en gemensam kärna och
att alla omfattar ett sådant beslut. Men samförstånds-
lösningar kan bli urvattnade. Beslutsprocessen kan bli
tidsödande, och den kan t.o.m. förlama organisatio-
nen. Dessa farhågor har uppmärksammats av OSSE:s
parlamentarikerförsamling. Vi förordar att be-
slutsordningen reformeras.
Parlamentarikerförsamlingen är en av de yngre
institutionerna i OSSE-familjen. För närvarande be-
står församlingen av 312 ledamöter. Man har årligen
session första veckan i juli. Nästa år samlas försam-
lingen till möte här i Stockholm.
Parlamentet arbetar alltså under mera flexibla
former än moderorganisationen. Vi har en be-
slutsordning där majoritetsbeslut är avgörande.
Man skall se parlamentarikerförsamlingen som ett
komplement till OSSE. Den parlamentariska dimen-
sionen är enligt min mening nödvändig för att förank-
ra OSSE-processen i medlemsstaterna. Under senare
år har enskilda organisationer som arbetar med freds-
och konfliktlösning knutits närmare OSSE.
Nästa ärende här i kammaren handlar om mänskli-
ga rättigheter. Där finns det ett avsnitt om Turkiet.
Frågan om brott mot de mänskliga rättigheterna i
Turkiet har tagits upp av OSSE vid ett flertal tillfäl-
len. Den s.k. Moskvamekanismen har inte kunnat
utlösas på grund av att inte tillräckligt många med-
lemsstater ställt upp på att tillämpa den. Det skulle ha
inneburit att OSSE skickade en expertdelegation för
att utreda de brott som Turkiet anklagas för. Men när
det inte var möjligt sände parlamentarikerförsamling-
en en grupp om nio parlamentariker för att inför mötet
nu i juli i Ottawa kunna lämna en rapport om förhål-
landena i Turkiet. Delegationen återkom nyligen och
kunde då rapportera i frågan att de nationella minori-
teternas rättigheter är starkt begränsade. Likaså är
yttrandefriheten beskuren, och kurdiska parlamentari-
ker sitter fängslade. Dessutom förekommer tortyr.
Turkiet har som medlem i OSSE förpliktat sig att
efterleva Parisstadgan. För att kunna göra det måste
emellertid den turkiska konstitutionen ändras. Man
arbetar nu med det, bl.a. på uppmaning inte bara av
OSSE utan naturligtvis även av Europarådet och Eu-
ropaparlamentet.
Herr talman! Det är min absoluta övertygelse att
OSSE har en stor och avgörande roll att spela för
säkerhet och stabilitet i vår del av världen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.