Herr talman! Ulrik Lindgren frågar om jag tänker göra något åt läkemedelsförsäkringen. Som jag har sagt i mitt inledande interpellationssvar är läkemedelsförsäkringen en frivillig försäkring. Vi har utrett om den borde vara lagreglerad eller inte. Utredningen kom fram till att den inte borde vara lagreglerad heller i framtiden. Det betyder att frågan om att göra förändringar i läkemedelsförsäkringen inte är en fråga för regeringen.
Jag kan konstatera att läkemedelsförsäkringen, som den fungerar i dag, är relativt unik jämfört med andra länder. När jag träffar mina kolleger från, inte minst, andra EU-länder har de stort intresse av att ta del av hur vi har lyckats få en så heltäckande och bra försäkring på frivillig basis från läkemedelsbolagen i Sverige.
Jag noterade att preskriptionstiden i läkemedelsförsäkringen är längre än i den lagreglerade patientskadeförsäkringen.
Blödarsjuka som har drabbats av smitta från blod, blodprodukt eller blodbaserade läkemedel har drabbats olika. De har fått olika behandling och har drabbats på olika sätt. Det är olika smitta. Självklart måste man i försäkringssammanhang göra en individuell bedömning och den bedömningen kan falla ut olika för olika individer.
Det är inte min sak som ansvarigt statsråd för sjukvården att göra bedömningar av huruvida man i försäkringsärendena har gjort en rimlig eller rättvis bedömning mellan olika individer. Jag har att ansvara för patientskadeförsäkringens utformning. Det är fråga om huruvida läkemedelsförsäkringen behöver lagregleras. Där har jag för närvarande inga planer på några större förändringar.