Fru talman! Det är säkert ingen hemlighet att Centerpartiet och Vänsterpartiet har vitt skilda synsätt både på vikten av tillväxt och på vilka som vi tror driver innovationer i samhället, men jag tänkte att jag skulle bespara kollegorna ännu en drapa där vi tydliggör det som alla vet är skillnaden mellan våra partier och i stället unna mig en kort replik om just hushållsnära insamling.
Jon Thorbjörnson tog i sitt anförande upp en väldigt positiv bild och syn på det här, och den bilden stämmer nog i många delar. För vissa avfallsfraktioner och i stora delar av landet kommer det att vara viktigt med hushållsnära insamling för att nå upp till insamlingsmålen. Det är också någonting som jag vet efterfrågas inte minst här i Stockholm för att man ska kunna bygga en trevligare stad.
Jag vet också att mindre kommuner, till exempel Östra Göinge, själva har gått före och är föregångare inom hushållsnära insamling, eftersom de tycker att det gynnar både miljön och invånarna i kommunen.
Men det är också så att det finns vissa problem när vi ställer krav på en hushållsnära insamling för alla fraktioner i hela landet, hela tiden. Även om vi nu har en trend mot att vilja premiera den hushållsnära insamlingen och det ser ut som om vi kommer att gå åt det hållet blir det också en väldig utmaning för mindre kommuner i glesbefolkade delar av landet när man ska ta ett allt större ansvar. Även om man kan skicka iväg en nota till företagen innebär det att man måste bygga upp resurser för att kunna möta det här.
Samtidigt vet vi att vi för vissa insamlingsfraktioner, till exempel returglas, ligger över de uppsatta insamlingsmålen. Behöver vi verkligen riva ned ett fungerande system för att bygga upp ett nytt, eller kan Jon Thorbjörnson se att det att det här är någonting där man borde göra som man har gjort exempelvis i Finland? Där ställer man krav på hushållsnära insamling av de flesta fraktioner i huvuddelen av landet, men i delar av landet kan man lösa det på andra vis och ha kvar fungerande lösningar om de uppnår målen.