Fru talman! Det är skönt att ha gott hopp om framtiden, men vi måste också kolla på vad vi har gjort eftersom vi vet hur angeläget och bråttom det är. Vi har en klimatkris som Sverige måste hjälpa till att lösa genom att sänka sina utsläpp och göra det fort.
Det handlar om att transformera vår ekonomi på mindre än en generation. Detta görs inte i en handvändning och att då sitta och hålla på förslag som kan ta oss närmare målet är inte god miljöpolitik, oavsett hur bra utredningen är. Det är inte rätt sätt att styra ett samhälle att lämna verktyg i verktygslådan som är färdiga att ta till. Men tyvärr har regeringen gjort precis det under denna mandatperiod.
Jag tror inte heller att Miljödepartementet har haft mer att göra än andra departement. De senaste två mandatperioderna har någonting gått fel, för det har knappt kommit några propositioner från Miljödepartementet till riksdagen. Men det är här vi beslutar om medlen och ändrar lagstiftningen, och för att kunna göra det måste vi få förslag från regeringen. Det är så vårt demokratiska system fungerar. Det här är ett underbetyg till de ansvariga statsråden sedan 2014. Men en regering fattar också beslut kollektivt.
När det gäller producentansvaret för textilier, där det såvitt jag vet inte råder politisk konflikt, finns det en färdig utredning som beskriver hur det skulle kunna se ut. Det kan säkert behöva skruvas på detaljer och finslipas lite, men det är det vi är till för.
När vi har lagt två år i Miljömålsberedningen på att ta fram beslut, som vi absolut kan diskutera men där det finns en bred politisk enighet, och de blir kvar i verktygslådan är det inte att leverera resultat för miljön.
Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer att behöva svara på hur det har kunnat bli så här.