Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Det är kul att miljöministern är här. Men om hon inte har för avsikt att svara på de frågor som ställs kan man fundera på varför hon är här. Jag konstaterar att jag inte får något svar på min fråga om ordning och reda i miljö- och klimatpolitiken. Jag ska därför gå vidare med en annan fråga för att se om jag har mer tur med att få ett svar på den.
När vi tittar på miljö- och klimatpolitiken globalt sett ser vi att vi såklart behöver prioritera utsläppsminskningar, och då framför allt minska kolanvändningen i världen.
IPCC, FN:s klimatpanel, pekar på kärnkraft som en viktig komponent framöver om vi på riktigt ska kunna ha en stabil elförsörjning som är oberoende av de svavelintensiva fossila bränslena.
Framöver är teknikutveckling, tekniköverföring och forskning tre viktiga led som man behöver jobba med parallellt. Men vi vet också att vissa utsläpp är mycket svåra att komma åt. De går inte riktigt att undkomma. Jag tänker på processindustrin, och jag tänker på den tunga industrin.
Moderaterna ser mycket positivt på till exempel projekt som Hybrit, som handlar om att plocka in vätgas i ståltillverkningen. Men många partier, de som står bakom Miljömålsberedningens förslag, vet också att svensk klimatpolitik inte kan förlita sig bara på en innovation. Vi måste ha en backup om det inte skulle falla väl ut. Därför har Miljömålsberedningen ställt sig bakom att Sverige behöver ha en CCS-strategi och komma till stånd med carbon capture and storage inom kort för att över huvud taget kunna komma i närheten av målen till 2045.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmän miljö- och naturvård
Min fråga till miljöministern blir därför: Hur går det egentligen med CCS-strategin, och när kommer den att läggas på riksdagens bord?