Fru talman! Sten Bergheden talar om pumplagen som ett misslyckat experiment. Jag vill inte hålla med om den historieskrivningen. År 2005 hade 10 procent av mackarna förnybara drivmedel. År 2009 var det 50 procent. 90 procent var i och för sig etanol, men etanol är ändå ett bra steg på vägen. Det är ett förnybart drivmedel även om det, som sagt var, finns bättre alternativ. 10 procent var ändå biogas 2009.
Men under den här tiden har 15 procent av mackarna i landet lagt ned, och det är ett stort problem för landsbygden. Men det är andra saker som spelar in, som att de stora bensinbolagen ofta säger upp avtalen med de mindre mackarna.
Jag skulle vilja ha reda på vad Sten Bergheden och majoriteten har för idéer om hur man ska kunna göra någonting åt det - om det nu är viktigt att landsbygden får ha kvar sina små mackar, för det är där problemet ligger.
Det är viktigt att vi får mer förnybara drivmedel även på landsbygden, säger Sten Bergheden. Ja, då undrar jag: Hur ska man göra för att få det om man inte tror att man behöver göra olika saker, ha olika mål, stöd och regler för att man måste ha förnybara drivmedel på mackarna?