Fru talman och Maria Malmer Stenergard! Jag har också, likt mina kollegor, skrivit en massa fina ord. Men vad hjälper det när 20 000 människor massakreras på öppen gata? Vad är svaret till de människorna när utrikesministern och den regering hon representerar tre dagar efter Europaparlamentsvalet valde att lämna ut Hamid Noury till Islamiska republiken Iran?
Ja, man kan stå här och säga massa fina ord, men det som historien kommer att döma är aktioner.
Jag har en fråga till utrikesministern. Att den här församlingen, riksdagen, i all enighet fattade beslut om att uppmana regeringen att verka för en terrorlistning av revolutionsgardet kan ju inte ha undgått någon. Man måste ha varit nästan döv eller blind för att ha missat det. Men frågan är vad utrikesministern har gjort. Har hon träffat alla EU-länders utrikesministrar? Har hon träffat EU-ambassadörerna från respektive land? Jag har träffat dem – har utrikesministern gjort det? Det vill jag jättegärna få svar på.
Jag kan återberätta ett samtal jag hade med Spaniens EU-ambassadör i Bryssel. Hon skällde ut mig efter noter i ungefär en timme och anklagade mig för att ägna mig åt splittring när jag frågade hur det kommer sig att Spanien blockerar ett erkännande av IRGC som terrorentitet. Det gjorde inte saken bättre när jag berättade att Santa Marias saffran, en marknad som till 90 procent kontrolleras av IRGC, kan vara en drivkraft bakom att Spanien väljer att inte agera.
Jag kan återberätta liknande samtal med Italien, Frankrike, Cypern, Malta och Ungern. Men vi är alla här för att höra vad utrikesministern har gjort för att göra de oskyldiga människornas röster hörda.
Jag tror att det finns en bred enighet i den här kammaren om vad som behöver göras. Det vi saknar är konkreta aktioner. Givet hur intressant den här debatten verkar vara – så här många ledamöter har jag sällan sett i kammaren samtidigt – känner jag att utrikesministern är skyldig oss alla ett svar.
(Applåder)