Fru talman! Tack till utrikesministern, interpellanterna, meddebattörerna och alla som är i salen och lyssnar!
Jag uppskattar enigheten i rummet. Första gången jag stod i riksdagens talarstol lyfte jag upp frågan om terrorlistning av IRGC, och jag är glad över att vi har en gemensam syn i den svenska riksdagen.
Nästan alla av oss som deltar i dagens debatt har partivänner i partier som ingår i de regeringar som stoppar terrorlistningen, och jag tror att vi behöver prata med våra kollegor i de länder som inte ser nödvändigheten av en terrorlistning – hur de nu inte kan göra det. Här har vi alltså en gemensam uppgift, och jag räknar med att vi kommer att göra den.
Den iranska regimens agerande stannar inte vid de egna gränserna. Den förföljer oppositionella i Europa, fängslar utländska medborgare och bidrar aktivt till krig och instabilitet. I nästan varenda stor konflikt är den iranska regimen inblandad, inte minst i Ukraina, som är Sveriges högsta prioritering.
Vi behöver som sagt göra vad vi kan för att övertala våra europeiska vänner att förstå allvaret och förstå betydelsen av en terrorlistning.
Vi måste också visa politiskt och moraliskt stöd till de iranska folken och till alla som vill se ett fritt, demokratiskt och fredligt Iran. Tystnad och halvmesyrer vore ett svek; Sverige och EU måste stå fast i sitt stöd. Irans folk ska veta att de inte står ensamma.
(Applåder)