Herr talman! Jag tackar Mathias Tegnér för frågan. Givetvis är det, precis som i fråga om många andra fall inom politiken, en bedömningsfråga och en fråga från fall till fall.
Vår mening är att den möjlighet som finns i dag för undantag i grund och botten handlar om att stärka möjligheterna i fråga om folkhälsan. Det handlar om att stärka det idrottsliv vi har och att säkerställa att vi har goda förutsättningar i vårt land för de personer som faktiskt tar till vara de möjligheter som finns att leva gott och hälsosamt.
Givet att vi ändå har formulerat detta som just att man ska höra till Svenskt Friluftsliv eller deras underorganisationer kommer det absolut att uppstå nya gränsdragningsfall, där föreningar anser att de bör omfattas av ett undantag men i dagsläget inte är anslutna till Svenskt Friluftsliv. Men då får man också den sorts kontroll som Mathias Tegnér efterfrågar, det vill säga att man har en övergripande syn med något slags kontroll över vilka verksamheter som omfattas och vilka som inte omfattas. Det tycker jag ändå är fortsatt rimligt. Jag tycker inte att man ska släppa undantag helt vind för våg. Men det som jag och mina partikamrater anser, och som framförs i motioner och i reservationen, är att folkhälsofrämjande aktiviteter ska omfattas av undantaget alldeles oavsett om de sker inom ramen för klassiska idrotter inom Riksidrottsförbundet eller om de är av det slag som omfattas av Svenskt Friluftslivs verksamheter.