Fru talman! Ja, det fanns onekligen rätt mycket att
göra efter valet 1994. Naturligtvis var det helt omöj-
ligt att få fart på tillväxten och att få fram fler arbeten
med de räntenivåer som vi då hade. Därför har det
primära för oss varit att få ner räntan. Vi har lyckats
med det, men självfallet tar sådant tid. Man kommen-
derar inte fram en räntesänkning.
Inte heller ändrar man den europeiska strategin på
ett EU-toppmöte. Jag har använt tre EU-toppmöten,
och nu kommer resultaten. Först mötte jag både inom
och utom Sverige rätt så många, t.o.m. litet hånfulla,
kommentarer, om att här skulle svensk socialdemo-
krati minsann lära Europa hur arbetslösheten skall
bekämpas.
Nu noterar jag hur Belgien, Holland, Irland och
Österrike samt den tyska socialdemokratin och den
tyska fackföreningsrörelsen, och även kommissionen
och dess ordförande Santer - ja, allt fler - säger att
det är de här medlen som måste till för att Europa inte
skall fastna i massarbetslöshet.
Nyliberalismen och de teorierna tillämpades i hög
grad under Anne Wibbles tid som finansminister. Men
det blev ett kapitalt misslyckande. Nu är det
planerade politiska och demokratiska åtgärder som
måste till i Europa. Jag är väldigt glad att vi då har
inte bara de nationella perspektiven - de behövs och
där kan vi göra mycket - utan också de europeiska.
Jag är därför övertygad om att vi kommer att kunna
klara att pressa ner arbetslösheten. Som vanligt i
dessa frågor är det Sverige och svensk
socialdemokrati som går i spetsen för den typen av
politik.
Arbetslösheten bland invandrarna