Herr talman! Det är som så, Birger Lahti, att man har infört en förbättring av styrningen av de statliga bolagen. Man kan titta på resan historiskt. Det fanns ingen dokumentation om hur det skulle gå till. Statsministern kunde lyfta på telefonluren och ringa för att ha bolagsöverläggningar. Man hittade inga papper i huset när man gick igenom det vid tillfälle.
År 2007 införde man målen om hållbarhet. Med det är det inte sagt att allting i världen är perfekt. Men om vi ska vara ärliga och prata om vad som gäller i verkligheten ska vi säga att de infördes 2007. Det kom nya tillägg 2013. Sedan införde man den här mätningen 2014. Det har sedan fortsatt med den nuvarande regeringens och FN:s mål. Det är en resa där vi är på väg. Vi kommer någonstans. Visst är det så. Eller menar Birger Lahti att jag ljuger när jag säger det? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.
Sedan skulle jag vilja fråga Birger Lahti om tvistlösningen. Det är en rättsprocess. Nu pratar vi om Vattenfall i Tyskland. Vattenfall ställer frågan om den tyska staten har rätt att göra som man gör eller om Vattenfall har rätt att få pengar när en stat lägger om sitt energiprogram. Det är inget konstigt. Det har också hänt i Sverige när Barsebäck stängdes. Då gjorde man upp om en ekonomisk lösning. Eon fick en större del i Ringhals, och Vattenfall fick sin del. Det är inget konstigt att man gör ekonomiska överenskommelser. Jag skulle vilja veta hur Birger Lahti ser på det. De som är slutliga ägare i statliga bolag är ju vår befolkning. Ska man bara lämna dem därhän utan att pröva om de har rätt till en ekonomisk ersättning?