Fru talman! Nyss utkomna ur en pandemi finns det först anledning att konstatera att vi tack vare den fantastiska personalen och den fantastiska vården i Sverige kom så väl ut ur pandemin. Men trots att vi sett till medicinsk kvalitet är ett av världens ledande länder är det mycket inom hälso och sjukvården som dras med stora problem. Pandemin har också blottlagt dessa brister.
Fru talman! Detta betänkande utgår från ett utskottsinitiativ som väcktes den 1 februari av oss moderater tillsammans med Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. Flera av de punkter som finns i initiativet återfinns också som prioriterade områden i den budget som Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna arbetade fram och som i budgetomröstningen fick majoritet, vilket innebär att den nu är Sveriges statsbudget, som S styr utifrån.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vårdfrågor
Vi lade i utskottsinitiativet in punkter som vi anser att regeringen måste ta ett starkare nationellt ansvar för, och vi anser att man skyndsamt måste vidta åtgärder för att komma till rätta med detta. Alla, såväl stat som regioner, måste ta ett samlat grepp. Men vi menar att regeringen måste ta ett nationellt samlat ansvar. En nationell plan måste tas fram, och där är det regeringen som måste agera.
Detta fick vi genom sedvanligt gott samarbetsklimat stöd för av en majoritet i socialutskottet.
Förslagen i detta utskottsinitiativ kom efter en diskussion mellan dessa fyra partier, då vi hade haft ett gemensamt möte med Vårdförbundet och Läkarförbundet och hört deras önskan om en kriskommission för vården, som precis nämndes från talarstolen. Vi såg samma problem, men vi har också tidigare erfarenheter av hur regeringen gömmer och drar ut på brådskande frågor i långdragna kommissioner och har i stället valt att göra på detta sätt.
Vi tror att detta är ett betydligt bättre sätt att se till att regeringen tar ett nationellt ansvar. Riksdagen tvingar nu regeringen att agera här och nu. Regeringen ska återrapportera till riksdagen genom skrivelser om utvecklingen vid tre tidpunkter i år. Första gången är den 31 maj i år, vilket inte är speciellt långt framåt.
Socialutskottet vill se åtgärder för en förbättrad vård, där vårdköerna och vårdplatserna står i särskilt fokus. Det handlar om att öka antalet vårdplatser, att se över frågan om samordning av vårdköerna, att se över frågan om hur patienter fritt kan söka öppen och sluten specialistvård i hela landet, att se till att utbildningsplatserna anpassas till behovet av personal, att se över frågan om att införa fler möjligheter för personal att arbeta för olika huvudmän, att se över frågan om arbetsmiljön i vården och att se över frågan om att stärka företagshälsovården.
Jag ska specifikt återkomma till några av dessa delar.
Fru talman! En av de delar som pandemin satte blixtbelysning på var bristen på vårdplatser. Iva-platserna skalades upp genom fantastiska insatser av vårdpersonalen när det behövdes för covidsjuka patienter. Men bristen på vårdplatser är stor i stora delar av landet nu när den elektiva vården behöver skalas upp för att man ska kunna hantera alla människor som står i kö. Och det är väldigt många människor som står i kö. Det får inte glömmas bort att Sverige redan före pandemin hade bland Europas längsta vårdköer, med fördubblade köer från 2014 och tredubblade köer till BUP.
Det måste till en samordning av dessa vårdköer. Redan nu kan en hel del göras för att använda ledig kapacitet i vården. Särskilda resurser finns avsatta i den statsbudget som antagits av riksdagen, och de kan medverka till att en ändamålsenlig funktion tas fram som på ett lättillgängligt sätt visar patienterna var den lediga kapaciteten finns.
Administrativa överbyggnader vill vi undvika, och det ska vara enkel och lättillgänglig information för patienterna och deras anhöriga för att man just ska kunna prioritera den lediga kapaciteten. Det finns dessutom medel i denna budget för reseersättning till patienter som behöver resa en längre sträcka.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vårdfrågor
Ja, sedan en längre tid tillbaka har Sverige färre vårdplatser än resten av Europa. Vi ligger till och med i botten när antalet vårdplatser jämförs mellan länderna. Vi vet att mätningar kan göras på olika sätt. Och vi vet att patienter i högre grad behandlas med dagkirurgi och med hjälp av mer avancerade läkemedel, vilket har inneburit att antalet nödvändiga inläggningar på sjukhus successivt har kunnat minskas.
Likaså vill vi peka på den digitalisering som naturligtvis har medfört att fler vårdas hemma. Den kommunala hemsjukvården har försiktigt byggts ut, men än så länge är det i blygsam skala. Mer behöver göras.
Det är en väldigt god utveckling. Det är positiva delar. Men det räcker inte till. Utvecklingen behöver accelerera.
Detta medför inte att antalet vårdplatser kan minskas i den omfattning som har skett de senaste åren. Oavsett vilka skälen till detta är krävs det nu en kraftsamling där alla regioner och nationella myndigheter medverkar till att öka Sveriges totala antal vårdplatser.
Jag vill särskilt lyfta fram de punkter som handlar om ökad valfrihet.
För oss moderater är det naturligtvis en hjärtefråga att man kan öka valfriheten för patienter så att de också kan söka slutenvård, och inte bara öppenvård, fritt över hela landet.
Det är också viktigt för oss att vårdpersonal kan arbeta inom såväl offentlig som privat vård. Vi vet att det kommer att vara viktigt att i högre utsträckning använda alla goda krafter för att komma till rätta med vårdköerna, och där är de privata vårdgivarna oerhört viktiga.
Vi vet också att operationslokaler i våra offentliga vårdinrättningar, sjukhus, ofta står tomma före klockan 9 och efter klockan 15.
Det finns mycket att göra just nu. Vi behöver samla krafterna i stället för att öka konflikterna. Jag är personligen orolig när jag lyssnar till hur inte minst regeringspartiet pratar om de privata vårdgivarna. De är väldigt viktiga för oss och kommer också fortsatt att vara det.
I övrigt måste jag kommentera något som en av kollegorna sa. Jag tror att det var MP:s ledamot som i stor utsträckning vurmade för mindre regioner. Jag konstaterar, mot bakgrund av att det faktiskt är Gotland, Halland och Kronoberg som har de kortaste vårdköerna, att det kanske behöver tänkas om lite där. Det är knappast de tre regionerna som är störst i Sverige. Dessutom kan jag som av en händelse nämna att de alla tre styrs av moderater.
Slutligen, fru talman, är det viktigt att de 3,4 miljarder som M:s, KD:s och SD:s budget nu har inneburit i tillskott de kommande tre åren koncentreras till att just korta vårdköerna. Varje patient ska kunna känna sig trygg i att den vård som ges är patientsäker och tillgänglig när den behövs.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.