Herr talman! Som det ser ut är detta min sista debatt i den här kammaren, och då vill man ju att den ska vara så länge som möjligt. Därför tänkte jag att jag tar en replik till.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer
Det är lite roligt att höra ledamoten Helena Gellerman hänvisa till Norrbotniabanan. Det är värt att påminna om att om alliansregeringen inte hade stoppat Norrbotniabanan hade den varit färdigbyggd långt tidigare än vad som nu blir fallet. Även där kan man alltså se ett hattande fram och tillbaka, där man först säger kör och sedan stopp. Nu är man för att köra igen.
Men det var inte detta min fråga skulle handla om, utan den handlar om klimatet. Vi har precis i dag sett att det har slutits ett avtal i Dubai där världens länder har kommit överens om att man ska bort från de fossila bränslena. Det har Sverige nu skrivit under på. Vi har också skrivit under på att det ska ske skyndsamt. Att det ska göras de närmaste åren är avgörande, inte minst tiden fram till 2030. Det är också detta som står i överenskommelsen.
Men samtidigt - innan bläcket på dokumentet ens hunnit torka och miljöministern klivit av flyget - kommer den här regeringen att gå i rakt motsatt riktning mot vad man har skrivit under på i Dubai. Man kommer nämligen att riva upp reduktionsplikten, vilket kommer att öka utsläppen kraftigt. Man kommer än en gång att öka fossilsubventionerna kraftigt. Detta gör att transporternas utsläpp enligt riksdagens utredningstjänst kommer att öka med 50 procent från ett år till ett annat på grund av aktiva politiska beslut från regeringen. Det gör också att man inte kommer att kunna nå det mål som Sveriges riksdag har ställt sig bakom, nämligen att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030.
Det ser också ut som att man med denna politik inte heller kommer att kunna nå EU:s mål, som Sverige har ett åtagande att klara, eller för den delen Parisavtalet, som Sverige också skrivit under.
Min fråga till Helena Gellerman, som ju representerar samma parti som miljöministern, är: Hur ska det kunna finnas någon trovärdighet för Liberalerna, för regeringen eller för Sverige när man säger en sak och sedan gör en annan? Det är ju detta man nu gör i svensk politik.