Herr talman! Vi har haft både klimatdebatt och energidebatt i en transportdebatt, men i och med att det är Per Bolunds sista debatt i kammaren kanske vi kan vara lite generösa.
Jag skulle dock vilja ta upp en helt annan fråga som egentligen inte har varit uppe i den här debatten över huvud taget, och det är diskussionen om att bygga ny järnväg som lösningen på klimatfrågan.
Det man inte tar med i dessa diskussioner är att själva byggandet leder till väldigt stora utsläpp när man bygger järnväg. Ofta nämns det från andra miljöpartister att man ska bygga på landbroar, och det skulle vara så fantastiskt. Men det går åt oerhört mycket betong. Jag har sett en uträkning som säger att det skulle ta uppemot 50 år att hämta hem de utsläpp som byggnation av höghastighetsjärnvägen hade lett till i Sverige.
Om man tänker 50 år framåt i tiden, hur kommer då miljö- och klimatprofilen för våra olika trafikslag att se ut? Även om vi kanske inte har några elflyg uppe luften i dag är jag rätt övertygad att de är där om 50 år. Jag är också rätt övertygad om att alla bilar på Sveriges vägar faktiskt drivs med någon form av fossilfritt bränsle. Jag kom in i transportfrågorna för fyra år sedan. Då var det ingen som trodde att tunga lastbilar skulle gå på el. Det gör de nu. De rullar på våra vägar.
Tekniken utvecklas hela tiden. Risken är att det som i dag är Miljöpartiets egentligen enda lösning på problematiken, nämligen att bygga mer järnväg, leder till jättestora utsläpp som sedan inte kommer att kunna hämtas hem.
Detta stämmer inte väl överens med de höga ambitioner vi har när det gäller klimatet. Det är viktigt att vi tar höjd för den teknikutveckling som sker och inte bygger fast oss i ett system som leder till stora utsläpp under byggtiden, som vi sedan inte kan hämta hem.