Herr talman! Jag vet inte om herr talman hörde bättre än jag. Jag hörde inte vilka åtgärder utrikesministern har vidtagit för att följa upp att Köpenhamnskriterierna verkligen implementeras i undervisningen. Jag hörde inte heller vilken åtgärd som utrikesministern avser att vidta för att tillsammans med övriga skolministrar inom EU verka för att det faktiska förtrycket och diskrimineringen upphör.
Jag fixerar mig inte vid enskilda ministrar, men jag anser att det är mitt ansvar som riksdagsledamot att få ställa frågor till den minister som har ansvaret. Om det är utrikesministern som i regeringen har ansvar för den här typen av frågor förväntar jag mig naturligtvis att utrikesministern svarar på vilka åtgärder hon avser att vidta.
Precis som utrikesministern förväntar sig och hoppas på ett engagemang från myndigheter, organisationer och enskilda personer förväntar jag mig ett engagemang från ansvariga ministrar för att driva de här frågorna vidare. Jag efterlyste kontakter bilateralt mellan till exempel skolministern och utbildningsministern i Turkiet. Vilka samtal är man beredd att föra för att uppmärksamma detta? Utbildningen är ju ett strategiskt område. Här växer nya generationer upp.
Här pågår en diskriminering och ett förtryck samtidigt som man säger något annat i de officiella talen.
Det är naturligtvis angeläget att Sverige som så väl försöker hävda mänskliga rättigheter driver på i de här frågorna. På samma sätt som Sverige agerade när det gällde andra ansökarländer för att försöka förändra bilden av jämställdhetsarbete eller miljöarbete förväntar jag mig att utrikesministern - om det nu är så fördelat - eller skolministern tar sådana kontakter och är aktiv för att påverka och åstadkomma en förändring. Om man uppmärksammas på saker i verkligheten i ett kandidatland är det naturligtvis viktigt att ansvarig minister i Sverige också reagerar. Om det till exempel kommer direktiv från utbildningsministeriet i Turkiet om att man ska ha konferenser och uppsatstävlingar som förnekar folkmordet och på nytt diskriminerar och kränker många barn, vad vore då naturligare än att ansvarig minister reagerar?
Är det då så att utrikesministern är ansvarig för de här frågorna, herr talman - vilket jag väl får tro på utifrån svaret på mina frågor här i kammaren - förväntar jag mig att utrikesministern reagerar. Har ministern reagerat? Avser ministern att agera tillsammans med andra ministrar, till exempel utbildningsministern, i Turkiet för att åstadkomma en förändring? Eller tar utbildningsministern de kontakterna alldeles oavsett vad utrikesministern säger här?