Fru talman! Jag är frestad att säga att jag inte förstår hur Egon Frid tänker, men jag ska anstränga mig för att försöka göra det.
Till att börja med kan jag säga att överfallsmomentet i hemförsäkringar är könsneutralt, i annat fall lägger man en massa egna värderingar i det. Är det någon skillnad när det gäller möjligheten att få ersättning om man har råkat ut för våld från en man eller en kvinna? Jag kan inte tänka mig det. Jag kan hålla med om att våld i hemmet oftast handlar om att kvinnor blir misshandlade av män, men detta faktum gör inte att en försäkringsersättning som utgår från ett försäkringsvillkor blir ojämställt. Det skulle ha gällt även om en man blir misshandlad av en kvinna eller om någon blir misshandlad i en samkönad relation. Jag menar att det är en konstruktion att detta är en manlig norm. Då utgår man från någonting som egentligen inte är relevant i sammanhanget.
Att det sedan förhåller sig på det sättet att man bör få ersättning om man är skadelidande är fullt rimligt. Men överfallsmomentet är till för att, om man har råkat ut för en skada och om det av olika skäl inte går att finna en gärningsman, man inte ska bli skadeslös. Det är det en sådan försäkring syftar till. Det behöver inte uppfyllas i ett förhållande där man vet vem den andre är. När det gäller möjligheten att få försäkringsersättning handlar det om att det har inträffat ett försäkringsfall, att man faktiskt har blivit misshandlad. Då kan det lika gärna prövas i en brottmålsrättegång.