Fru talman! Svensk förskola hotas nu av att drabbas av kvalitetsförsämringar. I kommun efter kommun viker de ekonomiska prognoserna av åt det negativa hållet. Hundratalet kommuner beräknas i år gå med underskott. I hela Kommunsverige i dag förbereds omfattande besparingsprogram. I många kommuner varslas personal om uppsägning. Den ekonomiska krisen griper på det sättet in i vardagen på de enskilda förskoleavdelningarna och barnens vardag och verklighet.
Vi har under det gångna året kunnat notera hur barngruppernas storlek inom förskolan har ökat - en ökning som nu kommer att fortsätta. Situationen blir därmed mer ansträngd för personalen, och kvaliteten i verksamheten blir lidande, och detta inom en verksamhet som har ett stort stöd bland föräldrar och allmänhet.
Den svenska förskolan anses internationellt vara ett föredöme. Vi måste värna om, vara rädda om och utveckla förskolan i stället för att se på när de ekonomiska försämringarna skadar verksamheten.
Vi föreslår i vår alternativa budget 14 ½ miljard kronor i förstärkning till kommuner och landsting under de kommande tre åren, vilket självfallet också kommer förskolan till del på ett positivt sätt.
Situationen blir inte bättre av vårdnadsbidrag eller den planerade barnomsorgspengen. Risken är uppenbar att båda dessa åtgärder drar pengar ur förskolans viktiga verksamhet och därmed försämrar kvaliteten. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Dessutom riskerar dessa båda reformer från högerregeringens sida att leda till att framför allt invandrarbarns kontakter med svenska språket skjuts upp. Det är definitivt inte bra. Den verksamhet som kommer ut av båda dessa så kallade reformer kan ej garantera samma standard och kvalitet inom förskolan.
I stället för att man öppnar för att försvaga förskolans roll och kvalitet borde ett ordentligt utvecklingsprogram för förskolan skapas.
Från socialdemokratiskt håll har vi ett sådant program. Vi har ett sjupunktsprogram som ger vår grund för hur förskolan ska utvecklas.
1.Fler högskoleutbildade förskollärare. Antalet platser vid lärarhögskolor som särskilt profilerar sig med inriktning mot förskollärare bör utökas. Det är viktigt att den gemensamma lärarutbildningen har en tydlig ingång för förskollärare. Vi föreslår också att förskollärarutbildningen byggs ut.
2.Satsning på personalens pedagogiska kompetens. Personal inom förskolan ska långsiktigt omfattas av en pedagogisk satsning som riktar sig till såväl förskollärare som barnskötare. Det är en mycket viktig del av förskolans kvalitetsarbete.
3.Stärkning av förskolans kunskapsuppdrag. Förskolan och grundskolan är delar av en gemensam skola där alla yrkesgrupper samverkar. Förskolans kunskapsuppdrag ska stärkas, och en särskild satsning på barns språkutveckling ska genomföras. Det ska finnas möjlighet att pröva främmande språk redan i förskolan.
4.Kvalitetssäkring av all förskoleverksamhet. All förskoleverksamhet, oavsett form och huvudman, måste följa läroplanen och ha utbildad personal. Det är rimligt med normer för gruppstorlekar, personaltäthet, kriterier för service, tillgänglighet, föräldrainflytande och kompetensutveckling.
5.Allmän förskola för treåringar. Förskolan är första delen i det livslånga lärandet. Därför föreslår vi en allmän förskola för alla treåringar, avgiftsfritt tre timmar per dag från 2009.
6.Mer personal i förskolan. Vi gör en satsning på mer personal i förskolan och investerar 200 miljoner kronor per år de kommande tre åren för att anställa fler inom förskolan.
7.Barnomsorg på obekväm tid. Möjlighet till barnomsorg på kvällar, nätter och helger måste öka. Det är ett absolut krav med tanke på alla yrkesarbetande föräldrar som arbetar obekväma tider. Nuvarande regelverk måste ses över.
Mycket av ambitionerna i den offentliga verksamheten står och faller med de ekonomiska förutsättningarna. Ökade ambitioner på olika områden kan inte klaras om det inte finns ett ekonomiskt tillskott. Just nu ökar gapet mellan fastlagda ekonomiska ambitioner och de ekonomiska möjligheterna. Att inte tillföra ökade statsbidrag till kommunerna under 2009 är därför djupt allvarligt, och inför 2010 är beskeden luddiga.
Genom att inte satsa pengar på kommunerna via ökade statsbidrag driver regeringen fram försämringar inom förskolan. Det går inte att blunda för att det är det praktiska utfallet av en sådan politik. Ingen ska tro att de förändrade skatteförutsättningarna i kommunerna går obemärkt förbi. Oavsett om man vill det eller inte måste en ansvarig kommunledning göra vad den kan för att få plus och minus att gå ihop, och förskolan riskerar att bli en av förlorarna i denna kamp om en krympande kaka.
Varför satsar regeringen inte pengar på kommunerna trots att behoven inom vård, skola och omsorg är så uppenbara? Varför kan man inte rikta ett statsbidrag som går just till att anställa personal inom förskolan? I stället går stora pengar åt till skattesänkningar, mest för de välbeställda.
Det här är snett, och det gör att situationen är mycket allvarlig. I stället för att försämra förskolans ekonomiska förutsättningar borde en utvecklingsplan med bland annat riktade statliga medel skapas. Ett sådant alternativ finns i bred mening, och jag har redogjort för de sju punkterna.
Jag yrkar för tids vinnande bifall bara till reservationerna 1, 6 och 10, även om vi naturligtvis står bakom samtliga reservationer som är presenterade i betänkandet.