Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 om äldreomsorgens inriktning och till reservation 15 om att motverka våld mot äldre.
Det har skett stora förändringar i äldreomsorgen sedan jag började arbeta där för 37 år sedan. Många saker har blivit bättre. Jag kommer ihåg flerbäddsrummen, korridorerna och rädslan för att hamna på Bracka i Göteborg - det gamla fattighuset. Det fanns äldreboenden som i och för sig var trevliga på många sätt men som man fick flytta ifrån när man blev rullstolsburen.
Jag kommer också ihåg när yrket var ett jobb som man gick ut och jobbade i när man hade varit hemmafru och hemma med sina små barn. Man jobbade i fyra eller sex timmar, och man gick direkt från sin bostad och sedan direkt tillbaka.
Det är bra att det nu är ett eget boende och ett eget hem som de äldre har. Det är bra att vi nu ser arbetet som undersköterska i äldreomsorgen som ett professionellt jobb som man ska kunna leva på. Samtidigt ser vi en riktning som gör mig orolig och som går lite åt motsvarande håll. Vi ser i dag att resurserna inte räcker till i äldreomsorgen. Anhöriga får ta över mer, som sades här tidigare av Catharina Bråkenhielm. Om man har det bättre ställt kan man köpa privata skattefinansierade RUT-tjänster. Men anhöriga och fattigare äldre får inte denna subvention när deras döttrar får hjälpa till, utan de anhöriga får ta av sin fritid och kanske till och med gå ned i arbetstid.
Vi kan också se konsekvenser som oroar mig och som man borde fundera på. Här i Stockholm, till exempel, försvinner non-profit-organisationerna från äldreomsorgen. Röda Korset vill inte fortsätta att driva äldreboenden. Man kommer inte att förlänga kontrakten på de två äldreboenden man har drivit i Stockholm. Ersta diakoni och Borgerskapet har släppt hemtjänsten. HSB avstår från hemtjänst i flera Storstockholmskommuner. Man säger: Vi kan inte driva detta med en bra kvalitet, som vi vill göra i vårt namn, med de ersättningsnivåer och den ekonomi som finns i äldreomsorgen. Då avstår vi, för vi kan inte driva en värdig äldreomsorg.
Det finns bra saker också. Jag vill gärna berätta kort om Gerdas gård, där jag var i förra veckan. Det ligger i Högsbo i Göteborg. Det är ett äldreboende där de äldre ihop med personalen sitter med chefen i ledningsgrupper. Man ingår i arbetsgrupper. Om man har varit ekonom sitter man med i budgetgruppen när man bor på detta äldreboende. Det är ett boende som ses som de äldres hem, och därför är det de äldre som blir tillfrågade: Vad vill ni ha? Hur ska det se ut här? Därför har man ett akvarium i entrén och en jacuzzi som man kan bada i. Nu skulle man vilja ha en pool utomhus, men det tar nog lite längre tid. Man har frågat hur många som vill gå på gudstjänst. Det visade sig bara vara en. Den personen får hjälp att komma till kyrkan, och i stället har man aktiviteter som de som bor på hemmet själva efterfrågar. Man åker på semester.
De äldre som bor på Gerdas gård är inte bättre, men de verkar kanske piggare därför att de har ett meningsfullt innehåll, och de är med och bestämmer över sin omgivning. Detta tycker jag är verklig valfrihet. Det är det här det handlar om - att kunna påverka sin egen vardag och sitt eget hem. Det ska inte vara andra som bestämmer hur det ser ut runt omkring en. Då gäller det att det finns tillräckligt med personal som kan se till de enskildas olika behov. Det ska finnas utbildad personal som kan jobba på rätt sätt, och det ska finnas en inställning att det är de äldres hem och att det är de som ska bestämma. Det är det här som vi ska jobba för. Det är det här som är verklig valfrihet. Det är inte att välja mellan olika riskkapitalbolag som Attendo eller Carema.
Jag tror att vi alla kommer ihåg
Uppdrag granskning
. Det handlade om Piteå och Socialstyrelsens nattliga tillsyn. Det fick följder. Vänsterpartiet skrev en motion om riktlinjer för bemanning i demensvården. Majoriteten i socialutskottet tog den, och majoriteten i riksdagen tog den sedan. Hela utskottet fattade beslutet att ställa sig bakom att vi bör ha riktlinjer för alla äldreboenden.
Socialstyrelsen har jobbat med riktlinjerna, och de ska gälla från den 1 januari 2014. När jag besöker kommuner i dag får jag ofta frågan: Hur hade ni tänkt att det här skulle finansieras? Vi har redan ett underskott i vår äldreomsorg. Vi håller på att försöka dra ned kostnaderna, och nu ska vi anställa fler. Hur ska det gå till?
Jag tycker att det ligger mycket i detta med tanke på hur äldreomsorgens resurser har minskat. Vi måste också ta ett nationellt ansvar för att det finns ekonomi och pengar för att man ska kunna leva upp till det vi ville när vi fattade besluten.
Från Vänsterpartiets sida har vi öronmärkt pengar för detta. Vi har 2 miljarder i nuvarande budget, och vi lägger till ytterligare en miljard och sedan ytterligare en. Jag tror att det är dags att vända utvecklingen i äldreomsorgen genom att se till att öronmärka pengar.
Många bor hemma i dag och har hemtjänst även om de har stora vård- och omsorgsbehov. Då krävs det en väl fungerande hemtjänst. Jag upplever att personalen gör så gott de kan efter sina förutsättningar. De gör ofta lite till, och ibland mycket till, skulle jag vilja säga. I förra veckan gick jag med en hemtjänstgrupp en dag och kunde se detta med egna ögon. Det är ofta stressiga scheman. Ofta har man inte tid inlagd för gångtider och för det alltmer administrativa jobbet som social dokumentation och annat som man är ålagd att göra. Den tiden får personalen ta från de äldres biståndsbedömda tid. Man har alltså försökt rationalisera kostnaden genom att lägga väldigt lite tid på det som man kallar kringtid och som inte är hos den äldre.
Ofta är det så att om man har det tufft med ekonomin får biståndsbedömarna ett tryck på sig att sänka kostnaderna. Budgeten blir viktigare än att jobba med socialtjänstlagen. Allt detta ger en hemtjänst som inte fungerar med den kvalitet och personkontinuitet som den borde göra. Vi har tagit upp i vår äldreomsorgsmotion att det inte räcker att kvalitetssäkra äldreomsorgen på äldreboenden. Man måste också göra det i hemtjänsten och där många människor bor som har stora vård- och omsorgsbehov. Detta föreslår vi.
Vi kan också konstatera att bara 25 procent av hemtjänstens personal är utbildad. Det gör att en kompetenssatsning är viktig, och den kopplar vi också till utbildningsvikariat.
En oroande utveckling är att den privata hemtjänsten har dubbelt så många timanställda som de kommunala utförarna och 12 procent större andel outbildad personal. Det talar för en risk för en återgång till en äldreomsorg där man inte längre kan leva på sitt jobb och en äldreomsorg med en personal som inte har möjligheten att jobba med samma höga kvalitet.
Herr talman! I söndags nåddes vi av nyheten att Moderata samlingspartiet inte längre ska göra det som står i den borgerliga budgeten. Där står det att senast 2014 bör alla kommuner i landet besluta om valfrihet för den enskilde enligt LOV. Annars bör tvingande lagstiftning övervägas.
Vi kunde läsa på DN Debatt och följa på nyhetsprogrammen att Moderata samlingspartiet inte längre vill ha någon tvångsprivatisering, i alla fall inte före valet. Om man nu är mer strategisk än de andra borgerliga partierna vet jag inte, men jag tycker att det är bra att kommunerna här får en möjlighet att fortsätta utveckla äldreomsorgen om man inte vill ha privatiserad äldreomsorg.
Jag vill avsluta med att säga att med den privatiseringspolitik som regeringen har fört är det inte non-profit-organisationerna som växer, utan det är de stora riskkapitalbolagen som har växt. Jag har väldigt svårt att se varför vi ska släppa i väg våra gemensamma skattepengar, vår gemensamma välfärd och offentliga sektor och den demokratiska styrning och insyn som vi har över den verksamheten till stora privata företag som inte bara ger vinst utan också kommer att få en stor makt och mycket muskler.
Vi kan redan nu se att när LO i debatten har tagit ställning mot vinster i välfärden mobiliserar det privata näringslivet och vårdföretagarna för att slå vakt om en marknad där de kan tjäna mycket pengar.
Nej, äldre människor är ingen handelsvara. Äldre människor är medborgare med rättigheter. De är inte kunder. Och som sades här så bra förut ska alla ha en äldreomsorg efter behov. Har du svårt att välja, kan du inte köpa RUT-tjänster, tar du helt enkelt den äldreomsorg som finns närmast dig ska du veta att den är lika bra som om du hade kommit till ett annat äldreboende eller fått en annan hemtjänst.
Det är oerhört viktigt att vi ser till att äldreomsorgen styrs efter behov och att personalen har bra och rimliga arbetsvillkor, för utan det kan vi inte få en bra äldreomsorg. Nu ser vi i stället ut att gå mot en utveckling med fler timanställningar och fler osäkra anställningar. Då blir det svårare att rekrytera bra personal, som är förutsättningen för en bra äldreomsorg.