Fru talman! Vänsterpartiet har inte varit anhängare av meritpoängsystemet. Vi tycker att det är sorterande och kräver medvetna val av elvaåringar. Vi vet att valen kanske inte är särskilt medvetna när man är så ung. Det faller mycket på vilka föräldrar man har, vilket ökar på de stora skillnaderna som vi redan i dag ser i den svenska skolan.
Om man över huvud taget ska ha ett meritpoängssystem och premiera språkkunskaper vid antagning till gymnasieutbildning och till högskolan anser vi att det inte ska missgynna eleven som studerar teckenspråk eller modersmål. Kunskaper som eleven tillägnat sig genom studier i teckenspråk eller modersmål ska naturligtvis vara meriterande på samma sätt som moderna språk.
Det är mycket positivt att ett enigt utskott nu står bakom att teckenspråk ska likställas med moderna språk när det gäller meritpoäng. Jag hoppas givetvis att även utskottet, och kanske till och med regeringen, snart kommer till insikt om att kurser i modersmål också ska ge meritpoäng, på samma sätt som kurser i moderna språk. Det skulle höja statusen för ämnet men också stärka de elever som i dag har ett annat modersmål men tvingas välja bort det för att det inte ger meritpoäng.
Fru talman! De nya avgifterna på högskolan utestänger en stor grupp studenter samtidigt som behovet av spetskompetens och internationalisering aldrig varit större. Dessutom hotas vissa tekniska utbildningar när antalet utomeuropeiska studenter nu minskar drastiskt. Den högre utbildningen är central för Sveriges samhällsutveckling och för vår internationella konkurrenskraft. För Vänsterpartiet är rätten till utbildning en grundläggande rättighet. Högre utbildning måste vara en del av samhället och vara tillgänglig för alla. Därför anser vi att den svenska utbildningen ska vara avgiftsfri för alla.
Regeringen måste vidta de åtgärder som behövs för att förhindra de svåra konsekvenser som avgiftsreformen har bidragit till - innan det är för sent.
Det minskade antalet internationella studenter hotar inte bara utbildningarnas internationalisering utan också deras bredd. Det finns en risk att många utbildningar inte längre kommer att kunna erbjudas. Masterutbildningarna och vissa tekniska utbildningar är särskilt hotade. Denna utveckling är inte bara ett hot mot Sveriges möjligheter att uppfylla åtagandena i Bolognaöverenskommelsen utan också mot Sveriges framtida kompetensförsörjning.
Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 25 och 30.