Herr talman! Vi debatterar i dag ett motionsbetänkande om globalisering som berör många olika och ganska svårgreppade områden. När man funderar på hur man ska tackla ett sådant tema frågar man sig först: Vad är egentligen globalisering? Det finns många olika definitioner och också många olika känslor inför såväl ordet som fenomenet.
Ett visst stöd får vi om man ger sig till att googla på ordet. Av ungefär en miljon träffar hittar vi exempelvis följande definitioner.
I Nationalencyklopedin står det: Globalisering innebär att länder, företag och människor i världen blir alltmer beroende av varandra. Och Wikipedia, som man i och för sig inte ska luta sig emot, skriver mer i detalj: Globalisering kan ses som en samlingsbenämning som syftar på den internationella utvecklingen inom politik, ekonomi och kultur som sker till en följd av en utökad och inte lika lokalt förankrad världsbild. Politiskt sett innebär förskjutning av makten från nationell nivå till över- och mellanstatliga organ, men generellt syftar globalisering oftast till hur de nationella ekonomierna kontinuerligt tvinnas samman.
Redan i dessa två definitioner kan man utläsa den spänning som råder mellan dem som i likhet med mig finner att globalisering är något mycket positivt till dem som tycks anse att det är bättre om vi utvecklas isolerat från omvärlden.
Går vi in i en livsmedelsbutik ser vi att hyllan med tacos är betydligt större än utrymmet för rotmos - ett exempel på globalisering.
Viktigare är nog ändå de förändringar som globaliseringen medför för oss enskilda människor. När amerikanska Facebook och Twitter används för att sprida idéer till frihetshungrande i Tunisien, Egypten med flera länder är det en annan sida av globaliseringen. Det är en sida, som vi alla uppskattar, en ny sida som många inte riktigt kan umgås med.
För mig handlar konceptet globalisering om att sprida information till alla så att alla kan handla gemensamt. Det handlar om frihandel, så att vi på bästa sätt kan använda de samlade resurserna, och det handlar om öppenhet och rörlighet så att vi som människor kan möta varandra och berikas. Viljan till samexistens mellan människor är universell. Nu har vi också verktygen i form av kommunikationer att göra verklighet av den, inte bara över vår gård, vår bygd eller över vårt land utan faktiskt över hela vår värld.
Hindren för denna globalisering består fortfarande av olika former av politiska ställningstaganden, och naturligtvis av traditionella och kulturella beteenden. Därför är denna debatt så viktig för att lyfta fram de förändringar och medskick vi kan ha i processen i riktning mot ökad globalisering.
Herr talman! Dagens betänkande beskriver inte ideologin bakom globalisering. Det beskriver i hög grad just den typ av medskick som jag ovan beskrev. I många fall är medskicken en del av en utveckling som redan pågår. Exempelvis diskuteras ekologisk omställning inom ett stort antal organ och i många sammanhang. Jämställdhet mellan könen lyfts i många organisationer fram som en drivkraft för och möjlighet till tillväxt.
Behovet av god sjukvård är universellt. Bistånd och handel är våra bästa verktyg för att påverka många människors möjligheter i en positiv riktning. Betänkandet sammanfattar vår ställning i många frågor som är knutna till globaliseringen. Samtidigt vill jag uttrycka min belåtenhet över att vi genom detta betänkande uttrycker vår tro på globaliseringens möjligheter.
Låt mig sluta med en levnadsregel som Dag Hammarskjöld lär ha uttalat i en radiointervju i mitten av 1950-talet. Han sade att han vägleds av följande fyra principer:
1.Respekt för det historiskt givna.
2.Respekt för allas rätt att välja.
3.Respekt för allas lika möjligheter.
4.Internationaliseringen.
Jag tror att han skulle ha uppfattat dagens betänkande som mycket positivt.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.