Fru talman! Det här är en spännande och bra debatt, tycker jag. Låt mig börja med att säga att jag är övertygad om att högskolor kan spela en viktig roll för den regionala tillväxten. Det är dock inte givet att det är så. Det krävs ett rätt aktivt arbete, både från näringslivet och från högskolan själv för att det ska fungera. En regional högskola skapar inte automatiskt tillväxt, men jobbar man hårt från näringslivet och det berörda lärosätet kan man skapa regional tillväxt, och det finns goda exempel på det.
Jag tror att det är viktigt att fundera lite grann på hur man lägger upp ett bra system, och det man ska komma ihåg är att vi har haft en tydlig fördelning mellan de gamla lärosätena och de nya lärosätena. Det systemet tillkom under den socialdemokratiska regeringens tid, och den fördelningen är i allt väsentligt densamma nu.
Det som är det intressanta nu, till skillnad från den tid då Socialdemokraterna styrde, är att vi ger lärosätena möjlighet att genom att prestera bra forskningsresultat få del av mer av de forskningsresurser som skapas och som läggs in i systemet. Det är det som är det nya och spännande.
Tittar vi på hur fördelningen har blivit mellan gamla respektive nya lärosäten genom det nya fördelningssystemet ser vi att det inte finns någon tydlig systematik i vilka lärosäten som får mer pengar och vilka som får mindre. Mälardalens högskola fick till exempel en ökning med 15,6 procent i forskningsanslag. Det är mer än både Göteborgs och Stockholms universitet procentuellt sett, och så kan man gå igenom listan. Det finns högskolor som fått en ökad tilldelning i det nya systemet, och det finns universitet som har fått det. Det är också precis tvärtom. Det är det som är själva finessen med systemet: Presterar man bra resultat får man mer pengar. Presterar man inte lika bra resultat får man inte riktigt lika mycket pengar. Det är precis så tanken är.
Vi har två kvalitetsindikatorer. Den ena är citeringar i vetenskapliga tidskrifter och annat, och den andra är samverkan, vilket handlar om att dra in externa medel, bland annat från näringslivet. Jag konstaterar när jag tittar på hur det ser ut att många mindre högskolor är rätt bra på att få in pengar från näringslivet. På så sätt är man också duktig på att få mer offentliga medel. Jag tror att Mälardalens högskola är ett sådant exempel.
Jag tycker alltså inte att det finns någon fog för den oro som artikuleras av Sven-Erik Österberg och delvis också av Mikael Damberg över att mindre högskolor inte skulle kunna klara sig i ett system som bygger på kvalitet. Jag tror att det är precis tvärtom. Man får naturligtvis utnyttja sina komparativa fördelar, det man är särskilt duktig på. Många mindre högskolor har varit duktiga på att dra in pengar från näringslivet; andra är duktiga på andra saker.
Det är det som är poängen med den omläggning av forskningspolitiken som vi nu gör. Vi satsar kraftigt med ökade resurser på svensk forskning, en historisk stor satsning på 5 miljarder kronor över fyra år. Det är den största som har skett under mycket lång tid. Vi lägger om forskningspolitiken så att man får mer pengar om man är duktig och presterar bra. På så sätt ligger faktiskt varje lärosätes framtid i dess egna händer.
Vi kan också konstatera att samtliga universitet och högskolor i Sverige har fått mer pengar med regeringens forskningspolitik än tidigare. Det är också viktigt att konstatera.
Mikael Damberg säger att de i princip är för ett resursfördelningssystem som bygger på kvalitet. Det är väl just "i princip" som är nyckelorden när man lyssnar på Mikael Damberg. Varje gång som man ska omsätta detta i praktiken och det leder till konsekvensen att olika universitet och högskolor får olika mycket pengar backar nämligen Socialdemokraterna. Det är därför de hela tiden säger att högskolor och universitet som inte ligger riktigt lika bra till ska kompenseras. Men det är ju ingen poäng med att ha ett kvalitetsutvärderingssystem som kopplas till pengar om det är så att så fort någon högskola känner sig förfördelad ska den kompenseras.
Jag vill poängtera att vi har skapat mycket starka drivkrafter för ökad samverkan mellan näringsliv å ena sidan och akademin å den andra. Ett exempel är den kvalitetsindikator som jag precis har pratat om. Är man duktig på att dra in externa medel, exempelvis från näringslivet, får man också mer statliga pengar. Det är en mycket stark drivkraft för att öka samverkan mellan universitet och högskolor å ena sidan och näringslivet å andra sidan.