Herr talman! Jag tycker att Katarina Brännström redogjorde för det bra. Jag tycker också att jag har klargjort att syftet med konsumentkreditdirektivet inte kan vara att förhindra långivning. Vi har en beloppsgräns som innebär att detta inte är något problem för en privatekonomi. Lånar man under 2 000 kronor kan man inte säga att man blir överskuldsatt.
Det är inte överskuldsättningen i sig som är ett problem när det gäller snabblånen. Det är, som Katarina Brännström tidigare redogjorde för, att låntagarna inte är informerade om vad detta rör sig om. Jag har försökt fånga det i motionen om privatekonomi men också i mitt anförande. Vi behöver lyfta upp dessa frågor i hemmen. Vår generation av föräldrar har av någon anledning misslyckats att överföra en kunskap till våra barn som vi fick med oss från våra föräldrar. Jag kan inte förklara varför, men det är på det sättet.
Skolan har inte heller lyckats fånga in detta ämne i de befintliga ämnena. Man behöver inte ha privatekonomi som särskilt ämne, men i matteböcker och samhällskunskapsböcker skulle man kunna ha ett antal exempel som visar på konsekvenserna av om man inte klarar sin ekonomi. Varför får man inte veta det? Det har jag inte heller något svar på. Men jag konstaterar att det är där vi måste börja.