Herr talman! Ledamoten Kerstin Lundgren har på ett sätt rätt. Det humanitära biståndet räcker inte till. Däremot är det humanitära biståndet en typ av bistånd som jag tror alltid kommer att behövas. Det kommer alltid att inträffa naturkatastrofer och saker som gör att den typen av akuta livräddande insatser behövs. Däremot räcker det inte till, och utvecklingsbiståndet har naturligtvis också en roll att spela.
När det gäller utvecklingsbiståndet skulle jag vilja fortsätta på det tema som Kerstin Lundgren var inne på, nämligen att målet måste vara att utvecklingsbiståndet inte längre ska behövas. Strategin kan inte vara att vi ska hålla på med stöd för all framtid, utan biståndet som helhet och varje biståndsinsats måste ha som mål att vara hjälp till självhjälp och kunna fasas ut.
Det som jag tycker att vi behöver prata mer om är hur vi kan gå från biståndsberoende till biståndsoberoende, det vill säga från aid till trade. Detta är inte temat för dagens debatt, men jag har nämnt det många gånger i riksdagens talarstol och tycker naturligtvis fortfarande så. Målsättningen med utvecklingsbiståndet är att det en dag inte längre ska behövas, men jag tror tyvärr att det kommer att uppstå situationer då det akuta humanitära biståndet tillfälligt kommer att behövas runt om på jorden.