Herr talman! Jag tackar Olle Thorell för frågan.
Jag tycker inte att jag har målat upp några falska motsättningar. Jag förstår att Socialdemokraterna också välkomnar granskningar och förslag om hur biståndet kan förbättras. Skillnaden är kanske vad man gör i praktiken, och framför allt vilka prioriteringar man landar i när det väl är dags att prioritera.
Ledamoten Olle Thorell nämnde att biståndet ska användas på bästa sätt och att det inte ska komma i närheten av extremism.
Jag vill inte gå in på en enskild organisation. Jag jobbar inte på myndigheten Sida, utan jag är suppleant i utrikesutskottet. Det fungerar så att politiken sätter ramar och mål och ger direktiv, och utifrån det är det myndigheten som fattar beslut om medelstilldelning.
Som jag var inne på i ett tidigare replikskifte: Att en viss organisation inte tilldelas medel eller tilldelas mindre medel betyder inte att biståndet i den kontexten minskar. Då är det andra organisationer som myndigheten, utifrån politikens mål och direktiv, anser är bättre lämpade att genomföra det här. Bedömningen i enskilda ärenden vill inte jag stå i riksdagens talarstol och kommentera. Däremot försvarar jag fullt ut att man ska tillämpa en försiktighetsprincip.
Herr talman! Jag låter gärna Olle Thorell svara för Socialdemokraternas räkning. Tycker ni socialdemokrater att den här försiktighetsprincipen ska vara kvar? Eller kommer den att försvinna om ni äntrar UD efter valet?