Fru talman! Jag tackar utskottet för debatten. Vi är här för att debattera betänkandet Jakt och viltvård . Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Som vanligt är detta ett ämne som engagerar utskottet, och debatten går hög.
I dagens betänkande finner vi bland annat motioner om utfodring av klövvilt. Detta har vi redan pratat ganska mycket om. Men det är anmärkningsvärt: Regeringen tog förra året fram en proposition där vi såg till hur man skulle komma till rätta med problemet. De flesta såg ut att tycka att detta var en väldigt bra sak. Det gjordes till exempel många LRF-besök där man uttalade sig positivt. Tyvärr föll allianspartierna för trycket från jordägarna och fällde förslaget på slutet. Som Monica Haider sa tyckte man att man skulle ändra det och att det handlade om felaktig eller överdriven utfodring. Hur det skulle formuleras var svårt att se.
Man har då fortfarande kvar problemen. Det motioneras friskt om att man måste ta tag i det här. Vissa vill ha striktare regler, andra inte. Det är svårt att riktigt veta vad man vill.
Vad man kan säga är väl att regeringen inte har stått still i det här ärendet. Naturvårdsverket fick i uppdrag att utreda och se över utfodringen och hur den skulle gå till. Man fann att något som många anför är en bra sak, avledande stödutfodring, inte verkar fungera. Däremot ser man att utfodring ofta leder till oväntade och oönskade effekter. Man visar direkta effekter: Där det finns utfodring är det hög koncentration av klövvilt kring utfodringsstationerna, vilket är ganska självklart. Fler av ungdjuren överlever. Man får förstås också en ökad bärkraft i marken. Man kan alltså hålla mer vilt än vad marken utan utfodring skulle klara av. Då ser man också en ökad betning av vegetation i närheten. Man ser också en hög koncentration av annat vilt, allätare som dras till utfodringsplatserna, vilket även leder till exempelvis lättare överföring av smitta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård
Det här är inte bra. Vi måste få bukt med utfodringen. Jag kan beklaga att den proposition som lades på riksdagens bord inte gick igenom. Men jag lovar att regeringen gör vad den kan för att få bukt med det här. Vi måste reglera det. Vi kan inte ha det som det är i dag. Det kan inte vara så att det som gynnar en sida, i det här fallet oftast älgjakter, är dåligt för jordbruk och skogsbruk. Vi måste leva sida vid sida och ha så mycket vilt som marken tål.
Förutom motioner om utfodring finns motioner om rörlig belysning, mörkersikten, det allmänna uppdraget, som redan har varit uppe i debatten här, jakttider, priser på jaktkort, följdfångst och lite till. Det mesta handlar om att göra jakten lättare och billigare. Det finns, som också har uppmärksammats, en motion om att flytta älgjaktspremiären till en lördag för att underlätta arbetslinjen. Men det är inte så att viltet finns till för oss 2,7 procent som definierar oss som jägare i det svenska samhället. Vi kan inte anpassa naturen för att den ska passa in i våra kalendrar. Naturen och viltet tillhör oss alla. Viltet är någons först när det är fällt.
Grunden i svensk jaktlagstiftning är att "viltet är fredat", som det står i 3 § jaktlagen. Det får jagas med särskilda undantag. Det är ungefär samma som med propositionen om viltutfodring, om ni kommer ihåg. I samma lag framgår det att "viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd" och de fågelarter som är naturligt förekommande i landet vissa delar av året eller hela året. Regeringen får meddela föreskrifter om de olika tider då olika vilt får jagas. Det kan behövas licensjakt. Jakt kan behövas för att reglera skador eller om vi till exempel får in arter som inte hör till den svenska faunan, vilket i sin tur kan ge skador.
Jakttiderna och planeringen av vår jakt i Sverige handlar om god förvaltning. Det gäller att inte störa viltet när det har ungar och att säkra fortplantningen, så att vi har bra, starka och livskraftiga stammar. Det handlar inte om att göra det bekvämt för jägare, även om jag själv kan tycka att det är ganska skönt med en brasa på passet. Därmed ska inte lagarna ses över.
I Naturvårdsverkets Strategi för svensk viltförvaltning slås det fast att förvaltningen ska vara adaptiv. Den ska alltså vara lärande. Vi får hela tiden ny kunskap, och den ska implementeras i viltförvaltningen. Till exempel jakttiderna kunde det vara en bra idé att se över. Detta har inte skett på 18 år, men på 18 år har det hänt mycket. Vi har till och med fått ett varmare klimat i Sverige, vilket gör att brunsttider och häckningstider har ändrats. Kunskapen om arters biologi har förbättrats. Viltskadorna har ökat på vissa ställen. Vissa populationer har dragit iväg och blivit större.
När man ser över hur jakten ska se ut ska man lära av hur det ser ut och ta in ny kunskap. Jakten och jakttiderna bör basera sig på den aktuella kunskap vi har om arters biologi, beståndsutvecklingen och utvecklingen av viltskador, inte på när vi människor kan ta semester.
På det hela taget anser Miljöpartiet att viltvården och jakten måste ses ur ett ekosystemperspektiv och att vi bör förvalta den och vårt vilt tillsammans. Vi ser också helst en flerartsförvaltning snarare än förvaltning av en art i taget. Arter interagerar med varandra och påverkar varandra. Vi behöver ha en förvaltning som tar hänsyn till alla djur, inklusive rovdjuren.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård
Vi har redan pratat om älgförvaltning här i kammaren. Det är inte sant att det inte har gjorts en översyn. Det gjordes en översyn av de nya reglerna 2015. I regleringsbrevet till Naturvårdsverket står det att de synpunkter som kom fram ska följas upp under 2018. Det man står och säger här i kammaren är alltså inte sant.
Det sker en förändring. Jag hoppas dock att vi kommer ännu längre och på vissa ställen har en klövviltsförvaltning för att sedan komma till en flerartsförvaltning. Vi behöver se helheten och tala om viltskötsel och viltvårdsområden.
Det ska vara en ekosystembaserad viltförvaltning som tar hänsyn till bärkraften i marken, vilka arter som finns där och hur de interagerar med varandra. En förvaltning som går i takt med dagens kunskap skapar acceptans och harmoniserar med samhället. Det tror jag är nyckeln till en modern jakt.
(Applåder)
I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).