Fru talman! Jag håller med om att vildsvinspopulationen i Sverige är alldeles för stor, och det är ett stort problem som det ser ut nu. Jakt är ett sätt att hålla populationen nere. Men till exempel storskalig utfodring av vildsvin är ingen bra idé.
Det finns däremot en del andra arter som jag tycker är hårt pressade. Och på våra rovdjur, inte minst vargen, tycker jag inte att det ska bedrivas någon licensjakt över huvud taget. Man får alltså titta på det art för art, om det är det du är ute efter, Magnus Oscarsson.
Min poäng med uppräkningen av alla djur som dödas i jakt i Sverige är att påvisa att det är en storskalig verksamhet, och på storskalig verksamhet har vi all rätt att ställa krav.
Precis som Emma Nohrén sa i sitt anförande tidigare är det värt att tänka på att enligt jaktlagen är allt vilt fredat. Det är utgångspunkten. Det måste alltså skötas med större varsamhet än i dag.
När det gäller konflikter mellan jaktmotståndare och jägare är jag den förste att beklaga att sådant sker. Men jag skulle önska lite mer balans från Oscarssons sida. Det begås övergrepp och felaktiga handlingar från båda hållen. Men man kan inte förhindra människor att vara ute i skog och mark. Det är allas rättighet; vi har allemansrätt. Därför vilar ett stort ansvar på jägarna att bedriva jakt på rätt sätt.