Fru talman! Det är riktigt, som jag sade, och det
ska inte stickas under stol med detta, att antalet poli-
ser har minskat. Jag tycker att det har varit befriande
att inte behöva höra de siffror som ibland kan komma
fram i debatten. Jag kan bara konstatera att det har
gjorts minskningar.
Att kalla det för ett misstag tycker jag ändå är fel.
Det här gjordes på samma sätt som man gjorde ned-
dragningar på andra områden. Det innebar att ekono-
min kunde stärkas. På det sättet kommer det sig att vi
nu kan göra dessa satsningar. Hade vi inte gjort det då
hade vi aldrig kunnat göra den största satsningen
någonsin på polisen. Det gör vi nu. Vi gör också en
satsning på skola och mycket annat som, det vill jag
understryka, är minst lika viktigt ur brottsförebyg-
gande och brottsbekämpande synvinkel.
Sedan vill jag bara säga att jag delar uppfattning-
en om civila poliser. Jag tar upp det då och då. Det
här är mycket en facklig fråga. Jag vill ändå säga att
jag håller med om att det kan föras in flera civila
poliser på skatteområdet, det ekonomiska området
och många andra områden. Men till stor del är det en
facklig fråga.
Med det jag nu har sagt menar jag inte att allt är
frid och fröjd inom polisen. Det vill jag understryka.
För att säga hur jag anser att situationen är så har vi
problem med pensionsavgångar. Det är ingen tvekan
om det. Det finns delar av Sverige där det finns en
mycket hög medelålder inom polisen. Vi har också
glesbygdsproblematiken. Det är ett stort problem.
Men det är också det som den här utredningen ska
titta på nu i vår för att komma till rätta med saken.
Det handlar alltså inte bara om pengar utan även om
strukturella frågor som jag hoppas att vi kan lösa.