Fru talman! Vi har alltså på kort tid gått från en
till tre polisutbildningar. Det här innebär att det enligt
våra beräkningar kan utbildas bortåt 900 poliser, eller
kanske 800. Det går inte att utbilda hur många poliser
som helst om man ska behålla samma kvalitet. Det
finns en gräns för att vi ska kunna behålla lika dukti-
ga poliser i framtiden.
Det här innebär, med den här ökningen och den
höga ålder som finns men som naturligtvis sjunker i
och med nyanställningar, att vi kommer att ha 17 000
poliser år 2004. Om vi behöver 18 000, 19 000 eller
20 000 får bli en fråga för åren därefter. Vi kan alltså
inte nu med bibehållen kvalitet öka det här. Det finns
inte 3 000 poliser som bara kan marschera fram. Vi
gör alltså den största satsningen någonsin, och det går
inte att utbilda hur många bra poliser som helst varje
år.
Sedan är vi överens om att det behöver frigöras
resurser. Det är inte bara fråga om arbetstidsavtalet.
Det presenterades en utredning nu i fredags av Ann-
Marie Begler där det talas om ytterligare 500 tjänster
om de här sakerna faller väl ut. Jag är i alla fall gene-
rellt positiv till många av de förslag som har lagts
fram utan att vilja föregå någon utredning. Principen
att polisen ska ägna sig åt två saker, nämligen åt att
bekämpa och åt att förebygga brott, är min utgångs-
punkt.
Jag vill också bemöta påståendet om situationen
nu. Jag kommer inte ihåg hur det uttrycktes, men det
skulle närma sig väldigt katastrofala former. Det är
inte sant. Det gjordes en utredning i våras som gällde
de flesta västeuropeiska länderna där svenskarna
fortfarande, även om det har blivit så att rädslan ökat,
är de som anser sig vara tryggast i Europa. Vi måste
ändå hålla oss någorlunda balanserade i den viktiga
debatt som nu förs.