Herr talman! Jag tackar Gustaf Lantz för repliken.
Jag kan hålla med om att man inte ska ta konflikt i onödan. Men här tycker vi olika. Det är helt uppenbart. För oss i majoriteten är det en principiellt väldigt konstig hållning att låta åklagare utse sina offentliga motparter. Det är en helt främmande fågel i svensk lagstiftning. Därför har också kritiken varit väldigt tuff och hård, både av principiella skäl och av rättssäkerhetsskäl. Det är inte konstigare än så.
Jag noterar att Gustaf Lantz upprepar delen om ekonomi. Jag som moderat tycker att man ska snåla och gneta med skattebetalarnas pengar och inte höja skatter i onödan. Men rättssäkerhet är någonting jag tycker kan få kosta, för det är väldigt viktigt. Det är en central grund i vårt svenska samhälle, någonting som vi värderar väldigt högt.
Jag kan bara beklaga hur det blivit. Regeringen och Socialdemokraterna har haft gott om tid på sig för detta. I oktober 2016 antogs direktivet. Nu när vi står här i mars 2019 är det plötsligt oppositionens ansvar vad som kan hända framöver. Var finns självkritiken? Det kan man fråga sig. Varför har inte regeringen eller Socialdemokraterna bemödat sig om att hitta en lösning i en sådan här kontroversiell fråga, när man lägger fram ett förslag som verkligen innebär att bryta ny mark i juridiken? Varför har man inte bemödat sig om att slå en signal, stämma av detta eller höra vad andra tycker och tänker?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av rättshjälpsdirektivet
Här kommer en proposition - krasch bom! Det här ska implementeras i morgon, och om det inte blir som vi vill är det oppositionens fel. Det är så ni agerar, Gustaf Lantz. Ursäkta, men jag tycker inte att det är riktigt seriöst. Bättre sent än aldrig, men regeringens uppvaknande borde ha kommit för länge sedan.