Fru talman! I betänkandet FiU9 tas ytterligare steg
mot genomförandet av en registerbaserad folk- och
bostadsräkning. Här föreslås dels en förlängning av
giltighetstiden för provverksamhetslagen till senast
utgången av september månad 2001 - denna lag reg-
lerar den försöksverksamhet som genomförs för att
bl.a. ta fram underlag för att bygga upp ett landsom-
fattande lägenhetsregister och sedan införa folkbokfö-
ring på lägenhet - dels utökad uppgiftsskyldighet för
näringsidkare och stiftelser, vilket berör de små före-
tag som för närvarande inte ingår i lönestatistiken,
dels införandet av ett yrkesregister.
Ärendet har diskuterats vid ett flertal tillfällen se-
dan beslutet togs 1995. Vår uppfattning är heller inte
okänd för denna kammare. Vi har genom åren motsatt
oss genomförandet och även de förberedelser som
gjorts. Vi har i stället förordat en mer begränsad och
traditionell folk- och bostadsräkning som ska genom-
föras vart tionde år och som vid behov kan komplet-
teras med riktade enkäter.
Men i grunden är den avgörande frågan hur om-
fattande den offentliga statistiken ska tillåtas att bli
och hur stora och realistiska behoven är. Var går
gränsen för en rimlig nivå? Vad är relevanta data?
Kommer vi någonsin att uppleva att myndigheter,
organisationer och forskare säger: nej tack, nu vill vi
inte ha mer? Med modern teknik kan allting samlas
och lagras. Om förutsättningar ges kan allting samkö-
ras och bearbetas. Men var går gränsen, och vad får
det kosta?
Yrkesregistret är, som sagt, ett steg i riktning mot
en registerbaserad folk- och bostadsräkning. Fortfa-
rande gäller det som mina moderata kolleger skrev
1995, nämligen att det bygger på en vag formulering
om att tillgodose behovet av statistik för allmän in-
formation och ingen avgränsning.
Fru talman! Jag ska inte orda mer om detta utan
bara konstatera att vi, i enlighet med den gemensam-
ma reservationen från m, c och fp, motsätter oss ett
inrättande av ett yrkesregister. Vi menar att ett sådant
snabbt kommer att bli föråldrat som en följd av de
snabba förändringarna på arbetsmarknaden. Männi-
skor kommer att byta arbete oftare. De kommer att
vara knutna till olika projekt. Det är en anställnings-
form som blir allt vanligare och en typ av arbete som
inte går att etikettera. Nya yrkesroller uppstår. Andra
försvinner. Benämningarna blir betydelselösa.
Låt oss använda pengarna till något annat än till
att vid ett givet tillfälle till en hög kostnad försöka
konstruera en bild som en kort tid senare kan se helt
annorlunda ut!
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 1.