Herr talman! Till de mest grundläggande rättigheterna hör den att självständigt avgöra sin etniska och språkliga tillhörighet. Öppenhet, tolerans och ömsesidighet är principer som lägger grunden för ett mångkulturellt samhälle där den enskilda människans situation är lika viktig oavsett om hon tillhör befolkningens majoritet eller minoritet.
Utan sina nationella minoriteter och minoritetsspråk skulle Sverige vara ett utarmat land.
Myten att Sverige var ett etniskt och kulturellt homogent land fram till efterkrigstidens invandring måste kastas på sophögen en gång för alla. Fram till våra dagar har statsmakterna ibland också direkt motarbetat de nationella minoriteterna och minoritetsspråkens överlevnad.
Sverige ratificerade år 2000 Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Det innebär ett erkännande av Sveriges nationella minoriteter och deras språk och att minoritetsspråken ges ett stöd för att hållas levande.
Den svenska minoritetspolitiken är ett nytt politikområde som fortfarande håller på att utvecklas. Liberal politik utgår från individens rätt att själv forma sitt liv. Det måste ytterst vara den enskilda människan, inte staten eller traditionen eller utomstående bedömare, som avgör i vilken mån man känner tillhörighet till en nationell minoritet eller en språklig gemenskap. Utgångspunkten för minoritetspolitiken måste därför vara att stärka individers möjlighet att utifrån sina egna önskemål hävda och utveckla sin kultur och sitt språk, inte att göra kollektiva gruppbedömningar överordnade individens självklara identifikation.
Redan i samband med riksdagens minoritetspolitiska beslut under riksmötet 1999/2000 föreslog mitt parti, Folkpartiet liberalerna, att de nationella minoriteterna och minoritetsspråken borde namnges i regeringsformen. Med tanke på det långvariga osynliggörandet av minoriteterna och minoritetsspråken skulle detta vara en mycket betydelsefull markering, eftersom man därigenom skulle kunna tydliggöra Sveriges mångkulturella karaktär.
Kunskapen om nationella minoriteter och minoritetsspråk är bristfällig hos många som identifierar sig med majoritetsbefolkningen. När det gäller att öka kunskapen om de nationella minoriteternas situation och att motverka fördomar har skolan en viktig roll att fylla. Vissa ansatser har gjorts för att uppmärksamma minoritetsfrågorna. Till exempel berörs ämnet i grundskolans kursplaner i svenska och samhällskunskap.
Hur frågorna om minoriteter och minoritetsspråk uppmärksammas i grundskolan och i gymnasieskolan måste följas upp. Det är dessutom viktigt att förbättra undervisningen i och på minoritetsspråken. Arbetet med utveckling av läromedel och utarbetande av ordbaser och lexikon måste utvecklas. Och stödet till språkvårdsorgan för minoritetsspråken måste förbättras. Särskilda insatser ska också göras för utbildning av lärare i minoritetsspråk som ämne.
Regeringen beslutade därför i höstas att från och med det här budgetåret, 2010, höja anslaget när det gäller åtgärder för nationella minoriteter till drygt 80 miljoner kronor. Av budgetpropositionen framgår bland annat att medel för särskilda revitaliseringsinsatser för de nationella minoritetsspråken avsätts från och med i år. Det fastställs också att två samiska språkcentrum inrättas i det sydsamiska området och att medel avsätts för språkvård av samtliga nationella minoritetsspråk, särskilt meänkieli.
Med tanke på hur de här språken, särskilt samiskan, har behandlats eller snarare misshandlats under många år är detta en mycket välkommen insats från regeringen.
Herr talman! Det är inte ovanligt att äldre tappar kunskaper i inlärda språk men behåller kunskaperna i sitt modersmål. Därför är det viktigt att äldre med minoritetsspråk som modersmål ges större möjlighet till äldreomsorg på sitt eget språk.
Socialstyrelsen har redovisat en rapport om hur olika kommuner organiserar och genomför äldreomsorg för finsktalande. Rapporten visar att det inte behöver medföra större kostnader att erbjuda en anpassad äldreomsorg. Jag är övertygad om att vi kommer att få allt fler äldreboenden anpassade till det mångkulturella samhälle som vi lever i.
Herr talman! Jag är glad över den minoritetspolitik som regeringen, med statsrådet Nyamko Sabuni i spetsen, nu driver. Jag vill därför yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationen.