Fru talman! Det vi debatterar nu är något helt annat än det som hände i går när Saab Automobiles konkursbo fick nya ägare och det blev en ny start, som vi hoppas, för Saab och Trollhättan.
De här turerna tog sin början 2009 när förhandlingar mellan Victor Muller och GM om ett övertagande av Saab inleddes. Förhandlingarna gick till en början bra, men i december 2009 meddelade GM plötsligt att förhandlingarna skulle avbrytas. Skälet var att GM inte ville att den ryske finansmannen Vladimir Antonov skulle vara delägare och finansiär, som det var tänkt. Sedan blev det, som vi vet, en affär trots allt mellan Victor Muller och GM, men då var inte finansmannen inblandad.
Våren 2011 fick Saab förnyade problem och sökte ytterligare kapital. Då väcktes åter frågan om ifall Vladimir Antonov skulle kunna bli delägare i Saab. Saab gjorde en framställning till Riksgälden och anhöll om Riksgäldens tillstånd för detta, vilket krävdes enligt de avtal som tidigare hade ingåtts om garantilån hos Europeiska investeringsbanken. Riksgälden fann då inget skäl att neka Antonov att bli delägare i Saab. Däremot motsatte sig GM och Europeiska investeringsbanken fortsatt detta.
Vi känner till fortsättningen. Affärsmannen blev så småningom efterlyst av baltiska myndigheter för misstankar om ekonomisk brottslighet. Saab försökte få finansiering från andra håll. Det misslyckades, och Saab försattes i konkurs i december 2011.
Det är svårt att föreställa sig att det finns något företag som regeringen i allmänhet och Maud Olofsson i synnerhet har ägnat så mycket tid, möda och engagemang åt som Saab Automobile. Regeringens arbete har också varit uppskattat av svenska folket. Stora ansträngningar för att rädda företaget har kombinerats med ansvarstagande för skattebetalarnas pengar. Detta har inte lämnat Socialdemokraterna någon ro.
I den anmälan som två S-ledamöter har lämnat in till KU framförs en rad påståenden som en del av mytbildningen kring Saab, en mytbildning vars genomgående tema är att regeringen inte ansträngde sig tillräckligt för att rädda Saab och nog egentligen motarbetade Saab. Påståendena i anmälan går ut på att regeringen skulle ha saboterat den ryske finansmannens ansträngningar genom att sprida graverande uppgifter om honom till GM och till den amerikanska federala polisen FBI.
Granskningen har kunnat visa att vart och ett av dessa påståenden inte var sant. Regeringen eller Riksgälden har inte uppdragit åt Säpo att undersöka finansmannen. Regeringen eller Riksgälden har inte lämnat uppgifter om finansmannen vidare till amerikanska myndigheter eller GM. Detta är KU helt överens om. Inget av det som framförts i anmälan är korrekt.
Kan Socialdemokraterna då nöja sig med detta? Nej, i stället fortsätter man en mytbildning kring Maud Olofsson och Saab. Och när den ursprungliga anklagelsen att Maud Olofsson hade berättat för GM och FBI att Antonov var en skurk visar sig vara felaktig vänder man på det och säger att nu är felet att hon inte har berättat för Bo Lundgren och Riksgälden att Antonov var en skurk. Så hur regeringen än vänder sig i det här fallet blir det uppenbarligen fel. Men det var ju ingen hemlighet att GM inte ville se Antonov som ägare till Saab. Det har varit känt hela tiden. Maud Olofsson har heller inte fått någon detaljerad information från GM. Vi vet ingenting om vilken information hon faktiskt har fått.
Det här är ytterligare ett exempel på en politiserad granskning där det inte finns sakliga skäl för att kritisera ministern. Det är sådant som skadar KU:s anseende.