Herr talman! Folkbildningen, som också jag ska tala om, har en lång historia i Sverige. Att människor under fria och frivilliga former organiserar sig och i förening söker svar på frågor de själva ställer är i hög grad det som bär upp vår demokrati.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid
Demokratin kan inte bara finnas på papper utan behöver vara en praktik i människors vardag. Därför är en fri och frivillig folkbildning som bygger på människors engagemang viktig. Den kan ske inom ramen för studieförbund eller folkhögskolor och bäras av föreningar, organisationer eller rörelser.
Vi kan och bör därför föra en politik som ger förutsättningar för detta, som motverkar klassamhället, fördomar och orättvisor och som fördjupar demokratin.
I den här kammaren finns en samsyn, från vänster och en bra bit in i högern, om bildningens betydelse för den enskilde och för samhället.
När vi människor får nya perspektiv, lär av varandra och får ny förståelse - då växer vi, som människor och som samhälle. Den enskilde rustas för att ta sig vidare i sin bildningsresa och sin delaktighet i samhällslivet, och samhället blir friare för alla när dessa tankar får slå rot och skapa nya möjligheter.
Därför var det glädjande när den tidigare ministern Maria Arnholm i den här talarstolen valde att citera en socialdemokrat när hon ville lyfta upp bildningens betydelse för samhället. Det var en väldigt fin gest av henne som hon ska ha all heder för, för engagemang i bildningen är en fråga om människosyn och samhällssyn.
I regeringens budgetförslag, som tyvärr har fallit, fanns därför en satsning på folkskolorna och på bildningen. Det var 90 miljoner för nästa år och 1 500 platser år 2015 och därefter 30 miljoner år 2016.
Den satsningen bygger just på insikten om folkbildningens betydelse för människors möjligheter att komma vidare, att komma igen, att byta bana. I förlängningen handlar det om samhällets förmåga till omställning, samhällets förmåga till nytänkande.
Om man har med sig detta måste jag säga att det är mycket beklagligt med den neddragning som borgarna gör nu. Den här satsningen finns inte med i deras budget. Det handlar om minus 90 miljoner. Det är helt och hållet borttaget.
Detta får såklart konsekvenser. Inte minst de senaste dagarna har jag blivit kontaktad av en rad folkhögskolor och bildningsorganisationer som uttrycker sin besvikelse och sin oro över beskedet. Det innebär nämligen att många inte får den chans som de verkligen är i behov av. Folkhögskolorna måste nu stänga dörren - det var uppe i ett tidigare anförande. Nu när de ekonomiska förutsättningarna förändras måste de stuva om och skära ned. De elever som behöver förnekas möjlighet till den rörelsefrihet som utbildningen faktiskt skulle ha skänkt dem. Det är allvarligt.
En viktig sak som de också har tagit upp är att det inte sällan är just de här grupperna - som tidigare var långt ifrån studier - som nu, när de hade fått sin motivation och fått sitt självförtroende att växa, inte kan ta sig an den här utbildningen. Det är de som förnekas detta. Det är väldigt tråkigt, med allt det arbete som har lagts ned på att få människor tillbaka på banan. Det riskerar nu att rinna ut i sanden.
Med vår satsning på detta ville vi skicka en signal om att alla är viktiga, att utbildning är viktigt, att bildning är viktigt, att allas erfarenheter är viktiga. Folkhögskolorna och folkbildningen är en utmärkt arena för att klara av de här omställningarna i samhället.
(Applåder)