Herr talman! Vi moderater anser att de olika transportslagen inte ska ställas mot varandra. Sverige behöver såväl väg som järnväg, sjöfart, flyg och cykel. Därför är jag mycket bekymrad över regeringspartiernas iver att lägga en massa olika skatter på lastbilstrafiken, till exempel kilometerskatten och den årliga uppräkningen av bensin- och dieselskatterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastruktur för framtiden
Vi behöver lastbilen. Vi ska inte bekämpa lastbilstrafiken, utan vi ska göra den miljövänlig. För att vårt näringsliv ska kunna blomstra och hela landet kunna leva är lastbilstransporter alldeles nödvändiga. Det finns gods som måste levereras snabbt till ställen där varken järnväg eller sjöväg finns.
Åkerinäringen är en näring som skapar många jobb, de flesta i små företag utan resurser att utföra komplicerade beräkningar av hur kilometerskatten ska fördelas mellan olika kunder. Det verkar som om de som har kommit på idén om kilometerskatt har trott att det bara handlar om transporter av samma typ av gods från punkt A till punkt B. Verkligheten är en helt annan. En lastbilstransport hämtar och lämnar gods på olika ställen på vägen till slutmålet. Det är gods av olika slag och med olika vikt som fraktas på olika avstånd.
I fredags besökte jag Abbekås Åkeri i Staffanstorp. Det är en stor aktör i branschen. Ägaren, Per-Anders Andersson, var bekymrad över kostnaden och det extra regelkrångel som den nya kilometerskatten kommer att innebära. Redan nu har han en heltidsanställd för att hantera krånglet med kör- och vilotidsreglerna.
De som förespråkar kilometerskatt säger att syftet är gott. Man vill minska vägslitaget och underlätta överförandet av gods till miljövänligare transportslag, till exempel sjöfart. Jag är den första att välkomna större mängder gods på våra sjövägar, men jag är tveksam till metoden. Piskor är sällan lika effektiva som morötter.
Om regeringen nu vill, som statsministern uttryckte i regeringsförklaringen, att långväga godstransporter ska flyttas från lastbil till tåg och sjöfart undrar jag varför man inte ser till att underlätta för sjöfarten i stället för att försvåra för lastbilstrafiken. Till exempel kan man satsa på bättre infrastruktur i hamnarna, bättre väg- och järnvägsanslutningar och djupare farleder som möjliggör för stora fartyg att komma fram.
I princip alla aktörer i branschen - hamnar, rederier och övriga näringslivet - har varit mycket kritiska till förslaget om nya farledsavgifter. Det talas mycket om att satsa på inlands- och kustsjöfart, men de nya farleds- och lotsavgifterna betraktas av inlandssjöfartsaktörerna som direkt kontraproduktiva. Varför har man inte involverat branschen i utformningen av dessa avgifter om man nu menar allvar med att satsa på sjöfart?
Herr talman! Det är viktigt för Sverige att den gränsöverskridande trafiken fungerar väl. Sveriges välstånd bygger till stor del på export, och det är av stor betydelse att det finns tillförlitliga förbindelser både med väg och järnväg över gränserna.
Per Klarberg nämnde järnvägsolyckan i november 2012 vid Farris i Danmark där ett godståg spårade ur och orsakade skador på rälsen som fick repareras i två veckor. Under reparationstiden blev järnvägstransporterna med färja via Trelleborg räddningen för den svenska exportindustrin. Tur i oturen var att rederiet hade ledig kapacitet. Men vad skulle ha hänt om det inte hade varit så? Att säkerställa en pålitlig infrastruktur är en uppgift för regeringen och inte för enskilda företag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastruktur för framtiden
Det är bra att Karin Svensson Smith i sitt anförande uppmärksammade risken att Trelleborgs hamn mister järnvägsfärjorna till kontinenten.
Ministern nämnde det internationella perspektivet. Vågar vi tro på en räddning för järnvägstrafiken via färjor i Trelleborg? För att vara på den säkra sidan har trafikutskottet föreslagit att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram en nationell strategi för gränsöverskridande järnvägstrafik för att minska de negativa konsekvenserna som uppkommer vid störningar i trafiksystemet.
Ett exempel på negativa konsekvenser för pendlarna i Öresundsregionen är införandet av id- och passkontroller. Problemet är inte kontrollerna i sig själva utan sättet som de har utformats på. Om dessa två kontroller skulle samordnas skulle pendlarnas restid kortas med 20 minuter. Många pendlare säger att gränsen är nådd. De säger upp sig från sina arbetsplatser eller väljer att ta bilen över sundet.
Regeringen har vid flera tillfällen lovat lindring, men utan resultat. Kommer det att komma en uppgörelse med Danmark innan arbetsmarknadsregionen Öresund fullständigt slås sönder?
Herr talman! Enligt arbetsordningen är det regeringen som fastställer den nationella planen. Det är således inte riksdagens uppgift att ta ställning till infrastrukturprojekt. Det är dock ingen hemlighet vilka projekt som vi moderater tycker är angelägna. För tids vinnande ska jag bara nämna några som berör Skåne.
Ett viktigt projekt är Södra stambanan, där sträckan Malmö-Hässleholm är en flaskhals som behöver åtgärdas med extra spår.
Ett annat är Västkustbanan, som mellan Helsingborgs centrum och Maria behöver förses med dubbelspår och grävas ned. Som det är nu går tågspåret genom den bästa delen av Helsingborg, parallellt med stranden, genom ett bostadsområde.
Skånebanan, i synnerhet sträckan Hässleholm-Kristianstad, behöver också kapacitetshöjande åtgärder.
I lördags publicerades en debattartikel om behovet av att bygga ut E6:an till en trefilig motorväg mellan Malmö och Helsingborg. Artikelförfattare var två socialdemokratiska riksdagsledamöter. Det var glädjande, för den moderata Skånebänken och allianspartierna i Skåne har länge påpekat behovet av utbyggnad av E6:an. Situationen är kritisk. Trafikköer bildas dagligen när människor är på väg till och från sina jobb.
Sträckan Malmö-Helsingborg är också ovanligt olycksdrabbad. Det är ingen överdrift att säga att påkörningsolyckor sker var och varannan dag.
Herr talman! I början av mitt anförande sa jag att vi inte ska ställa olika trafikslag mot varandra. Jag märker att jag inte har nämnt någonting om cykeln, som är ett transportmedel på frammarsch, särskilt i urbana miljöer.
Riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen med uppmaningen att återkomma med en cykelstrategi. Först skulle strategin komma i våras. Nu är vi i december. Det är angeläget att cykelstrategin presenteras snarast.
Om flyget och den skadliga flygskatten kommer min kollega Edward Riedl att tala. Som skåning kan jag bara konstatera att skåningar, blekingar och smålänningar troligtvis kommer att välja Kastrup i fortsättningen om en flygskatt införs. Sturup kommer därmed att förlora värdefulla arbetstillfällen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastruktur för framtiden
Slutligen, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 14.
(Applåder)
I detta anförande instämde Sten Bergheden, Erik Ottoson, Edward Riedl och Jessica Rosencrantz (alla M).