Fru talman! I den kris som ändå har varit inom sjukvården blir det svårare att så att säga härbärgera denna typ av riktning av de projekt, om jag får uttala mig så, som ni dirigerar ut. Finns det ingen grund att stå på blir det väldigt skakigt.
Det som jag hör från personalen är att det har varit en vårdkris. Det är så man uppfattar det. Det oerhört viktiga för patienterna är att det finns personal och kompetens på plats och att personalen inte har för mycket att göra och springer runt för mycket, som det är nu. Jag menar att staten ändå har ett grundansvar som ni inte tog under den stora kris som var och som ni inte har balanserat upp nu heller. Då blir det helt klart problem att härbärgera personal.
Jag tycker att er svaga punkt är att ni inte har gått in och tillräckligt backat upp regionerna under denna kris - det handlar förstås om statsbidragen - vilket hade behövts för att regionerna skulle kunna ta emot nya pengar och göra andra saker, exempelvis cancerstrategin, som är superviktiga.
För att kunna ta hand om riktade insatser behövs det en bra bas. Det har vi sett under åren. Jag skulle önska att man i stället jobbade mycket mer med statsbidrag och faktiskt inte gjorde denna typ av satsningar som är betydligt mindre och som blir projekt. Man ska jobba med dem i fyra år tillsammans med SKR. Man sluter en deal, och sedan ska man jobba med dessa frågor. Det är alltid svårt att utvärdera.
Jag hade velat se ganska mycket högre statsbidrag, om jag ska vara ärlig.