Fru talman! Tack, Lotta Olsson, för frågorna!
För två veckor sedan gjorde jag en jätterolig klimatturné i norra Sverige där jag bland annat besökte Hybritprojektet, som handlar om att ta fram stål utan kol. De säger att de visst vill ha flexibilitet. Hela deras affärsmodell går ut på att ha överskott av till exempel vind, som de sedan kan göra om till vätgas som de ska driva sina processer med i framtiden.
Det är intressant. Flexibilitet kommer att gynna den tunga industrin, men framför allt kommer det att göra att vi som smarta konsumenter inte snor el i onödan när den verkligen behövs inom till exempel industrin. Det är så man får se på systemet: att det hänger ihop. Om konsumenterna blir smartare kommer vi att kunna förse industrin med el till konkurrenskraftiga priser.
Jag vänder mig mot synsättet att det är just produktionen av el som är den stora utmaningen generellt framöver. Vi exporterar enorma mängder el. År 2019 exporterade vi el motsvarande fyra Ringhalsreaktorer. Det är enorma mängder el. Det är självklart bra att Sverige exporterar el. Vi har en ren el, och den ska exporteras och konkurrera ut kol i andra länder. Det är inte detta som är den stora utmaningen framöver, utan det är hur vi ska få ihop själva systemet.