Herr talman! Jag kan bara konstatera att de tre länder i det östliga partnerskapet som vi diskuterar här, Georgien, Moldavien och Ukraina, är tre länder som är drabbade av stor fattigdom. Det finns en hög grad av korruption.
De här länderna är på intet sätt redo att bli kandidatländer eller i förlängningen medlemsstater i unionen. Men vi ser att övriga partier här i riksdagen har den ambitionen. Man ville inte kännas vid detta i höstas eller i vintras, men nu talar man helt öppet om det så kallade medlemskapsperspektivet - att de här tre länderna ska bli medlemsstater. Det är inte på något sätt realistiskt.
Som jag redogjorde för i mitt anförande har vi redan i dag enorma ekonomiska problem i unionen. Det är därför man från kommissionens sida ännu mer vill centralstyra både bankväsen och finanspolitik i de enskilda medlemsstaterna.
Det här, herr talman, har inte Hans Linde några som helst problem med. Hans Linde och Vänsterpartiet har inga som helst problem med att alltmer makt flyttas över från det svenska parlamentet, från det svenska folket, till en icke folkvald liten elit i Bryssel - kanske inte så liten längre, för EU sväller hela tiden.
Det är här skiljelinjen går mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna vill ha ett mellanstatligt samarbete. Vi vill ha samarbete med andra länder i Europa. Vi vill ha handel med andra länder i Europa. Vi vill också ha handel med länderna i östliga partnerskapet. Men vi vill inte att vår nettoavgift till EU ska höjas ännu mer, vilket kommer att bli fallet om de här länderna blir kandidatländer och i förlängningen medlemsstater.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik
Det här kommer att få konsekvenser för den svenska skattepolitiken och den svenska välfärden. Vi kommer inte att klara av välfärden, bland annat på grund av att vi har en så pass hög medlemsavgift till EU. Jag förstår inte - har inte Hans Linde några som helst betänkligheter mot detta?