Herr talman! Den som lyssnade på Karin Enströms anförande hörde många fina ord och löften om fred, frihet och att vi till exempel ska kunna handla med länderna i det östliga partnerskapet. Det är såklart något som alla partier i den här kammaren ställer upp på. Vem vill inte ha frihet? Vem vill inte ha frihandel? Jag känner inte till något parti i Sveriges riksdag som inte vill ha det.
Men konsekvensen av det som Karin Enström förespråkar här är att de här länderna i förlängningen ska bli medlemsstater. Först blir de kandidatländer, sedan medlemsstater. Det handlar om Georgien, Ukraina och Moldavien, tre länder som är hårt ansatta av både fattigdom och korruption.
Som jag tidigare varit inne på i mitt huvudanförande och i en tidigare replikväxling här kommer detta att få ödesdigra konsekvenser för den svenska ekonomin och välfärden.
Moderaterna, som vanligtvis säger sig vara ett parti som vill värna de statliga finanserna, torde rimligen ha invändningar mot detta, men jag hör inget sådant i Karin Enströms anförande.
Sverigedemokraterna är som sagt positiva till frihandel med till exempel Georgien, Moldavien och Ukraina, och det är något som vi också lyfte fram när vi debatterade associeringsavtal med dessa länder tidigare under riksdagsåret. Men nu pratar man helt öppet om medlemsstatus för de här länderna, och det är något helt annat. Det kommer att påverka vår medlemsavgift till EU, som redan i dag är skyhög. Sverige är redan i dag den största nettogivaren bland samtliga medlemsstater. Vi skänker bort skattemiljard efter skattemiljard utan att få tillbaka de pengarna, samtidigt som vi har stora hål i vår egen välfärd.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mot en ny europeisk grannskapspolitik
Min fråga är om Karin Enström inte ser några problem med detta och vad de här ländernas eventuella medlemsstatus i framtiden skulle kunna få för konsekvenser.