Fru talman! Det korta svaret på frågan är ja. Riksdagens och konstitutionsutskottets möjligheter att göra uppföljning och utkräva ansvar förbättras genom de förändringar som här föreslås. Genom uttalanden från utredningen som konstitutionsutskottet instämmer i blir det tydligare hur man kan resonera kring begreppet "allvarlig försummelse" och vad det innebär. Det ges exempel, som jag nämnde i mitt anförande, på hur man kan begå fel och försummelser när det gäller myndighetsstyrningen. Det kan även handla om att man begår brott i eller utanför tjänsten. Det finns också andra exempel som nämns, just för att skapa en bredare förståelse av vad begreppet "allvarlig försummelse" i ett konkret fall skulle kunna handla om.
Till detta kommer något som vi uppenbarligen är överens om, nämligen att Justitieombudsmannen får en möjlighet att biträda KU när det gäller att utreda de faktiska omständigheter som senare kan läggas till grund för ett ställningstagande om huruvida en allvarlig försummelse har ägt rum eller inte. Rent praktiskt är detta ett viktigt tillskott i den verktygslåda som KU och riksdagen har.
En del av problematiken när den här frågan landade på KU:s bord sommaren 2016 var ju hur man praktiskt skulle gå till väga för att klarlägga vad de olika riksrevisorerna har gjort och hur det ska värderas. Hade vi då haft den möjligheten är det uppenbart att vi skulle ha valt att vända oss till JO och bett JO att göra en noggrann utredning och därefter återkomma till KU. Nu blev det en lite annorlunda händelseutveckling, där riksrevisorerna själva anlitade en tidigare JO för att göra en utredning av ungefär det här slaget. Den gav viktiga underlag för den fortsatta processen.
Jag vill alltså mena att detta är viktiga verktyg och tillskott till riksdagens och KU:s möjligheter att agera gentemot riksrevisorerna.